Kallt, kallt, kallt

Fast egentligen är det bara runt 0 grader, men här inne känns det kallt (ja just, jag skulle tända brasan ja...). Sitter här och pluggar, försöker få in alla uppgifter som ska lämnas in och samtidigt skriva klart min uppsats, men istället tänkte jag blogga lite. Det här blir förövrigt det sista inlägget i den här bloggen, men det kommer en ny. Ni som vill ha adressen kan ju höra av er för att få den.
Just nu är jag inne i en av mina trötta perioder, vilket innebär att jag sover för mycket och missar lite föreläsningar, inget som inte går att ta igen, men det blir lite stressigt ibland. Jag ska dock försöka hålla mig till mina fina små scheman, så går det som en dans... bara jag vaknar först. Jag har i och för sig analyserat mig själv lite och kommit fram till att de titne är så konstigt att jag är trött just nu, jag menar, dels har jag heltidsstudier, en c-uppsats vid sidan av det, två barn (hur goa de än är så tar det ju tid och energi), ett hus där det alltid finns något att göra (för så är det med hus), en vårdnadstvist som går mig på nerverna och smygdrar energi konstant, plus att jag skulle vilja skriva lite mer skönlitterärt...och facklitterärt... och sticka, fota och träna. Det är bara att inse, dygnet har inte tillräckligt många timmar.
Jag var på rehab-gruppen förra veckan för adl-bedömning. Mannen som intervjuade mig var rätt imponerad över alla mina strategier för att klara vardagen. Det var dessutom lite intressant hur en person sätter ord på mina beteenden och förklara så det stämmer precis. Det var en häftig upplevelse. Han tog dessutom den här tröttheten på allvar, vilket få människor har gjort förut. Vårdcentralen har ju bara konstaterat att eftersom det inte är något fel på sköldkörteln och jag har inga vitamin/mineralbrister. De har i flera omgångar konstaterat att det inte finns något fysiskt fel på mig. Nåja, kontentan av det hela var iaf att jag kände mig förstådd, blev stärkt i mina strategier och hur jag ska använda mig av dem i större utsträckning, plus att han kommer rekommendera att de fortsätter utredningen även om jag hamnar under gränsvärdena för ADD, just för att jag ska få hjälp i att hantera de sidor som gör att jag ibland känner att jag fungerar sämre än jag borde.
Så, nu ska jag ge mig själv ett löfte.... jag ska planera in studier varje vardag och hålla det, även om det bara blir lite och inte så bra. Sen ska jag försöka, fel, jag ska GÖRA, mer scheman och mer struktur på min vardag, eftersom jag vet att jag fungerar bättre då. Å så ska jag vara snäll mot mig själv när jag inte orkar, för jag blir inte piggare av att känna skuld över allt jag inte orkar göra. Och imorgon ringer jag vårdcentralen om den här huvudvärken jag haft i över en vecka, nu får det vara nog.

Jaha, så var det med det. V lagar mat idag och L ska duka, så jag ska väl plocka av bordet och tända en brasa innan det är dags att äta... hmm... ta in ved kanske är första steget.

Ha det gott och hör av er om ni vill ha nya adressen!

Nu är det vinter!

Eller, ja, snöstorm i alla fall. Och här sitter jag och har inte fått på vinterdäcken än, blir att göra det snarast och låta bli att åka nånstanns innan dess. Surt!

Igår började V i skolan här i byn. Hon var så pirrig och förväntansfull innan vi gick dit. När vi väl kom till skolan tog ett par av tjejerna där hand om henne och de försvann iväg på skolgården en stund innan det ringde in. Jag följde bara med och lämnade sakerna från gamla skolan till hennes nya fröken, sen sa jag "hejdå" till V och traskade hemåt.
Sen kunde L (som var hemma med U) och jag göra oss iordning i lugn och ro innan det var dags för dagis. Jag träffade V på skolgärden när jag lämnade L, och hon hade det jättebra med en hel svärm av tjejer och killar som släpade runt henne och ville visa allt. När hon kom hem efter skolan var hon trött av alla nya intryck, men inte alls på det där sättet som gör henne så lättretlig, utan bara...lugn. Hon satt i soffan ett tag och vi pratade om hur dagen varit. Hon hade haft det jättebra, vilket märktes ännu tydligare när hon igår kväll strax innan nio konstaterade att hon var tvungen att lägga sig i tid, så hon skulle vara utvilad för att orka med morgondagen. Det har väl aldrig hänt förut!!! Imorse var hon uppe före mig och klädde på sig när jag klev ur sängen, sen gick hon och fixade frukost åt sig utan att jag behövde säga nåt. Är det så här det är när barnen trivs i skolan???? Hon har i och för sig visat hur skönt hon tyckt att det skulle bli att slippa gamla skolan, ända sen vi bokade tid med rektorn. Hon har varit lugn och glad mest hela tiden, en helt annan unge liksom. Det är som i somras när vi fick beskedet om att jag fått ensam vårdnad interimistiskt, innan pappan överklagade och V blev sju resor värre än innan.

Själv har jag en skum huvudvärk och feber som kommer och går, men jag vilar när jag kan så kommer det nog gå över. Ska försöka plugga och röja lite idag, försöka få lite ordning innan helgen... det är ju nån som påstår att jag fyller år då.

Kramen!!!

soliga hälsningar från en regnig höstlovsvecka

Ja, då var helgen över. Barnen varken hämtades eller lämnades i tid, och L var lika allergisk som vanligt när hon kom från sin pappa. Dessutom hade de inte "hunnit" vara ute och sagt "bus eller godis", de hade ju suttit och spelat dator och tittat på film medans deras pappa satt på sitt kontor... så det första jag fick göra var att spöka ut dem och skicka iväg dem ut tillsammans med några av de andra barnen på gatan. Det blev lyckat, och sen blev det amerikansk pumpapaj och Indiana Jones på tv:n.
Gårdagen flöt på utan att nåt särskilt hände. Idag däremot....
Vi började dagen med att lämna L på dagis och sen åkte jag och V till en väninna och fikade, sen blev det grupparbete en stund. Sen åkte vi till skolan i byn och pratade med rektorn angående huruvida V ska få börja i skolan där trots deras pappas nekande till det. Hon såg det som en självklarhet, så på måndag får V äntligen börja i nya skolan (5 minuters promenadväg hemifrån). Behöver jag ens påpeka att hon och alla runtomkring är överlyckliga? V har sprungit runt i 1½ timme och tjutit av glädje :D
Nu kanske hon, och vi, äntligen kan få lite lugn.

Nu blir det kladdkaka och soffgos för att fira dagens framgång!!!
Woooooohoooooo!!!!