Dagar i mitt liv

Idag har jag varit hos min terapeut, som alltid på måndagar. Jag vidhåller naturligtvis att alla borde ha en egen O, finns inget bättre än att få en objektiv reflektion på tankar, funderinga roch känslor man har. Idag pratade vi om att jag tillåter mig själv mer utrymme, att jag ser saker som tidigare varit osynliga och svårbegripliga för mig och om att jag hittat ett produktivt sätt att vara envis. Jag har nämligen varit lite modig idag, jag har verbaliserat (satt ord på) min oro inför det snabbyttrande som jag bett soc om att göra inför muf:en. Oron har inte varit angående utkomsten, utan om att behöva sitta tillsammans med en man som under så många år behandlat mig som en trasa och få skit slängd på mig utan nån som helst möjlighet att försvara mig. Det modiga bestod i att faktiskt ringa till den handläggare som vi ska träffa och förklara läget, berätta hur samarbetssamtalen gick och be om att slippa träffa barnens pappa. Kvinnan ifråga var mer än förstående och satte genast upp en enskild tid till mig. Det var inte svårare än så, men för mig tog detta flera dagar av oro och funderingar så det var stort för mig. Varje steg jag tar som innebär att jag på något sätt sätter mig emot honom tar otroligt mycket kraft och just mod, det ger mig ångest även om den inte är så kraftig längre.
Det andra vi pratade om var ju då det här med att få distans och verkligen se hur ens liv varit och att sätta ord på det. Vi pratade om hur mycket jag vuxit som människa de senaste månaderna sen jag faktiskt klarade av att erkänna att jag blev psykiskt misshandlad under väldigt många år av min dåvarande make. Att inse, sätta ord på och acceptera utan att känna skam över det har gett mig styrka, envishet och ett lugn i att aldrig mer hamna där. Jag kommer inte någonsin tillåta någon att behandla mig på det sättet igen. Det svär jag på allt heligt.

Det har hänt fler positiva saker, som att V äntligen börjar berätta vad det är hon vill, varför hon inte sagt något tidigare och hur hon känner om våra reaktioner. Det är en otrolig lättnad även om vissa saker hon berättar gör ont i mammahjärtat, för det är sånt hon inte skulle behöva känna eller tänka på. Hon skulle egentligen till sin far idag, men bad honom om att få stanna till imorn. Han sa ja till det, och det var skönt att se hur lugn och glad hon blev då :)

Snart kommer U hem, efter en hel jäkla vecka :D Snacka om att jag har varit rastlös, men det har ju resulterat i att jag hunnit sticka en massa och fyllt frysen med både mat- och fikabröd. Saknar honom så mycket!

Men nu har kaffe runnit ner och dofter ljuvligt i hela lägenheten, så nu ska jag ta mig en kopp och en bulle, o sen kanske jag ska sticka lite till ;)


Ha en helt underbar vinterdag allihop!!

Ps. Det har snöat ännu mer, och isbanan vid parken är spolad :D temp idag ca -5.