Partnervåld
Nu har jag läst juridik i några veckor, känns som att mycket fokuserade runt barn och partnervåld. På DN idag (http://www.dn.se/nyheter/sverige/farre-atal-for-relationsvald-trots-aklagarnas-satsning-1.1008392) står att läsa att polisen tar krafttag mot detta, men trots det så sjunker antalet fall som går från förundersökning till åtal. Mysko, men förståeligt..... partnervåld är ofta otroligt svårt att bevisa, likaså brott mot barn som inte innefattar regelrätta vävnadsskador. Mentala och känslomässiga blåmärken är svåra att dokumentera tyvärr.
Hur som helst, det här ämnet för mig tillbaka till mitt äktenskap lite grann... nej han slog mig inte, fysiskt. Som sagt, känslomässiga blåmärken syns inte, å de läker inte heller lika snabbt. Jag tänker inte gå in på detaljer... i svepande ord kan vi väl säga att han kallade mig diverse otäcka saker när han blev arg, förringade mig tills jag inte ansåg mig vara värd vatten, bevakade allt jag gjorde och allt jag sa, isolerade mig och baktalade mig inför mina vänner och min familj, han hotade att slå mig, mörda mig och ta barnen ifrån mig.... listan kan göras lång. Men han slog mig aldrig, så därför fattade jag inte, visste inte att det räknades som misshandel och fridskränkning. Jag anmälde honom aldrig. Jag ångrar djupt att jag inte gjorde det, även om jag visserligen skulle kunna göra det nu, så litar jag inte på rättssystemet, och vilka bevis finns det? Visst, det finns väl några som skulle kunna vittna om hur jag mådde och hur ha behandlade mig. Men räcker det? Nej, det här lär nog få vila i sin grav.
Däremot vill jag göra er andra uppmärksamma på att även psykisk misshandel och kränkningar är _olagliga_ och bör anmälas, oavsett om det är du själv eller en vän/väninna/bekant som är utsatt. Du kan tom tipsa polisen anonymt, de har en hel sajt ägnad åt information om det här: http://www.polisen.se/komtilloss/
Vet du inte om du är utsatt eller om ditt förhållande bara är allmänt dåligt? RFSL har en riktigt bra checklista som man kan testa sig själv med (jag scorade 11 av 13 i mitt äktenskap) : http://www.rfsl.se/brottsoffer/?p=4277
Jag tycker det är otroligt dåligt att vi som medmänniskor ser genom fingrarna när det gäller att anmäla sånt här, och ja, jag har gjort detsamma nån gång så jag är inte heller utan skuld i det hela. Om du ändå är osäker på om du ska prata med polisen eller inte, så tänk på de barn som finns i personernas familj, eller de barn som kan komma.... de mår också dåligt av det här, kanske ännu värre än den som blir kränkt. Ja, det här är en liten vädjan till er att anmäla om ni tror att någon utsätts, sitt inte tysta och låtsas som att det är en privat angelägenhet för den som blir misshandlad kanske inte har styrkan att anmäla själv. Och tänk på att den som utsätts inte nödvändigtvis behöver vara en kvinna.
Hur som helst, det här ämnet för mig tillbaka till mitt äktenskap lite grann... nej han slog mig inte, fysiskt. Som sagt, känslomässiga blåmärken syns inte, å de läker inte heller lika snabbt. Jag tänker inte gå in på detaljer... i svepande ord kan vi väl säga att han kallade mig diverse otäcka saker när han blev arg, förringade mig tills jag inte ansåg mig vara värd vatten, bevakade allt jag gjorde och allt jag sa, isolerade mig och baktalade mig inför mina vänner och min familj, han hotade att slå mig, mörda mig och ta barnen ifrån mig.... listan kan göras lång. Men han slog mig aldrig, så därför fattade jag inte, visste inte att det räknades som misshandel och fridskränkning. Jag anmälde honom aldrig. Jag ångrar djupt att jag inte gjorde det, även om jag visserligen skulle kunna göra det nu, så litar jag inte på rättssystemet, och vilka bevis finns det? Visst, det finns väl några som skulle kunna vittna om hur jag mådde och hur ha behandlade mig. Men räcker det? Nej, det här lär nog få vila i sin grav.
Däremot vill jag göra er andra uppmärksamma på att även psykisk misshandel och kränkningar är _olagliga_ och bör anmälas, oavsett om det är du själv eller en vän/väninna/bekant som är utsatt. Du kan tom tipsa polisen anonymt, de har en hel sajt ägnad åt information om det här: http://www.polisen.se/komtilloss/
Vet du inte om du är utsatt eller om ditt förhållande bara är allmänt dåligt? RFSL har en riktigt bra checklista som man kan testa sig själv med (jag scorade 11 av 13 i mitt äktenskap) : http://www.rfsl.se/brottsoffer/?p=4277
Jag tycker det är otroligt dåligt att vi som medmänniskor ser genom fingrarna när det gäller att anmäla sånt här, och ja, jag har gjort detsamma nån gång så jag är inte heller utan skuld i det hela. Om du ändå är osäker på om du ska prata med polisen eller inte, så tänk på de barn som finns i personernas familj, eller de barn som kan komma.... de mår också dåligt av det här, kanske ännu värre än den som blir kränkt. Ja, det här är en liten vädjan till er att anmäla om ni tror att någon utsätts, sitt inte tysta och låtsas som att det är en privat angelägenhet för den som blir misshandlad kanske inte har styrkan att anmäla själv. Och tänk på att den som utsätts inte nödvändigtvis behöver vara en kvinna.