Dagar i mitt liv

Ja så var det torsdag, och som vanligt har jag varit hos min terapeut. Höll dock på att utebli eftersom L vägrade släppa mamma... men det löste sig med en kompromiss: hon satt i väntrummet med H och målade, å käkade kex. Visst det är tungt att se henne så ledsen som hon var igår kväll, men idag vänder vi mot det positiva. Jag blev rätt stärkt av mitt samtal med terapeuten idag, vilket i princip handlade om hur jag ska tackla mina egna känslor i allt kaos och hur jag ska kunna hjälpa barnen i det. Det var ett bra samtal och det känns som att det kommer bli bra. För det behöver inte vara enbart negativt att V är hos sin pappa, det är bra för henne att få umgås med honom på egen hand och det är bra för litha att umgås med mig lite själv. Det kan dessutom stärka barnen i att stå på egna ben och inte bara på varandras... egen identifikation alltså, istället för en gemensam. L och jag har ju faktiskt haft det helmysigt här hemma, även om vi båda saknar V så klart.
För att fortsätta på det positiva spåret ska jag berätta lite om de bra sakerna som hände förra veckan. Måndagen började jättebra när jag hämtade töserna, jag berättade för dem att de ska vara hos mig lite längre för att vi behövde reda ut lite problem och få Ls eksem att läka ut. Sen var de lugna, glada och harmoniska inte bara resten av dagen utan i princip hela veckan. Folk runtomkring reagerade på att de var så harmoniska bägge två.... så blir det när mamma reder ut saker :)
Torsdag och fredag var jag på kursledarutbildning i Föräldrakraft ungdom, så nu får jag hålla kurs för föräldrar i hur de bästa förebygger psykiska problem och förebygger droganvändning, toppenbra ju!!
Fredagkväll var nog veckans höjdpunkt, vi hade pizzaparty med grannen och hennes barn. Vi handlade gemensamt, jag gjorde pizzadeg och alla barnen hjälpte till att skära pålägg och grönsaker, och sen dekorera den snygga pizzan med det. Den blev en stor, god och nyttig pizza, och alla barnen åt massor av grönsaker.... alla var glada och nöjda liksom. Sen tittade barnen på film och vi vuxna satt i köket och umgicks. Helt underbart, sånt borde göras oftare.
Lördag var städdag och sen åkte vi till pappa för att låna bil och månadshandla. Det slutade med att barnen stannade där och hjälpte till med middan medan ajg handlade, och sen åt vi middag i solen allihop. Riktigt skön dag.
Söndag var bara slappardag... vi va rute lite men tog det mest lugnt... fikade med några pirater en stund och så.
Måndag eftermiddag tog vi lång, skön promendag i skogen, lyssnade på fågelsång och plockade blommor.
Så, mitt liv är rätt bra och nu fokuserar vi på det som är bra :D

Kram alla underbara människor
Stay strong and happy!!


PS jag tog ett snack med soc igår igen och blev duktigt lugnad.

Nu är det så här.... jag startar om mitt "nätliv", från en fräsch start.
Helt sakligt så ser mitt liv ut så här: Jag ringde soc för några veckor sen, förklarade att min yngsta dotter L är allergisk mot hund, häst och katt, men att hennes far tar med henne till stallet ändå. Kvinnan på soc sa då att eftersom han utsätter henne för fara så har jag skyldighet att anmäla och hålla litha därifrån. Jag frågade flera gånger om det verkligen var så att jag kunde hålla henne kvar hos mig, utan att det är olagligt. jajemän sa hon, så är det. Flera gånger. När kallelsen till soc kom så ringde jag direkt för att ändra tid, eftersom jag skulle på kursledarutbildning i föräldrakraft på den tiden. Vi ändrade tid och kvinnan jag pratade med frågade om det var ok för mig att ha barnen fram tills dess. Visst sa jag.
Så långt var ju allting bra, tills jag talade om för J att jag tänkte hålla barnen tills utredningen var klar. Då började han riva ner himlen över mig..... han pratade med soc och fick dem att säga att jag visst inte kan hålla barnen... jag pratade ytterligare en gång med soc (en man den här gången) han sa att "ha barnen nästa vecka med, så kan ni ju ses och komma överens under den veckan". Fine, tyckte jag. Sen säger J att han iaf ska hämta barnen.....
Jag har hållit båda barnen här tills idag, kontaktat advokat o sånt.... alla jag pratar med säger att han inte har nåt att komma med, men jag är ändå orolig. V ville åka till stallet med honom, så jag kontaktade honom och talade om att V ville med till stallet... han sa ok. Sen kom hon inte hem. j ringde och talade om att hon ville sova där... fine, det är väl ok för mig liksom. Jag frågade om han ville ha barnen i helgen, förutsatt att han ser till att lilltösen inte är i närheten av stallet då. Han vägrade att ens ta den diskussionen utan kallade mig oansvarig och sa att det var jag som utsatte barnen för fara... hur jag skulle göra det fick jag aldrig veta.
Så nu har jag en fyra-åring här som kommer bli jätteledsen när inte storasyster är här när hon vaknar. Och en sju-åring som är hos sin far och jag vet itne om jag kan komma åt henne så hon får träffa sin syster.
Om han anklagar mig för sånt som inte är sant, det bryr jag mig faktiskt inte om..... det måste finnas bevis och mig veterligen så har jag inte gjort något fel. Det är barnen jag är orolig för..... Jag vill bara att de ska må bra.