Vi är med bil :D
Jupp, nu har bilen kommit hem och rullat några mil. Sååååå skönt med en fungerande bil. Det blev en Ford Mondeo -01, med massa rolig extrautrustning, men framför allt är den fungerande, med krockkuddar både framåt och på sidorna, antispinnsystem och..ja... den funkar!! Känns tryggt att köra den, även om den drar mycket soppa.
I övrigt går livet framåt med plugg och allt annat. Känns lite skumt att skriva det nya efternamnet, men man vänjer sig ju efter et tag. Kan knappt fatta att jag gift mig med en så underbar man :)
Jag är lite glad för ajg fick en insändare publicerad, men det ger lite tid för eftertanke. Bryr sig verkligen någon om att läsa och förstå? Och ännu viktigare, bryr sig någon tillräckligt för att göra något? Knappast, skulle jag säga. Våra politiker bryr sig bara om sin egen makt, och att få dem att följa barnkonventionen är ju lönlöst arbete. Här är insändaren btw:
http://na.se/opinion/svarasnabbt/1.964247-vuxnas-maktkamp-drabbar-barn
Jag börjar ärligt förlora tron på sverige som en rättstat, man tar inte hänsyn till människor längre utan förlitar sig enbart på teknisk bevisning, som man inte ens är kompetent att ta vara på. En väninna till mig har utsatts för mordhot, så allvarliga att hon tvingats flytta och hela hennes familj har fått skyddad adress. Personen som hotat är dessutom känd hos polisen och figurerar i ett antal utredningar. Vad händer eter polisanmälan då? Ingenting!! Fallet läggs ner därför att det är "ord mot ord". Jag har själv varit utsatt för hot, där det dessutom fanns bevis i form av sms, men pga att personen inte uttryckligen sa vad han tänkte göra, så las det ner. Så, ett tips till dig som är arg på nån, hota bäst du vill, men se till att inte bli inspelad. Då är du safe. Ska du vara på den säkra sidan kan du använda uttryck som "du ska få betala", "det kommer bli synd om dig" osv, så räknas det inte ens som hot. Detsamma gäller psykisk misshandel, för det är faktiskt helt ok (enligt praxis) att bryta ner en människa systematiskt under flera år, till gränsen för vad en människa klarar utan att gå under, så länge man inte slår dem rent fysiskt. Detta trots att polisen gått ut med en kampanj om att även psykisk misshandel är olagligt och ska polisanmälas. Men när man gör det händer ingenting. Polis och åklagare i vårt land borde allvarligt se över sina människovärderingar och bedömningsgrunder, för det här suger!! Det finns inget skydd för de som lever under hot och förtryck så länge det itne finns blåmärken eller brutna ben att journalföra. Jag blir bara så trött...
Så, nu har jag gnällt färdigt för idag... nu ska jag gå och baka småkakor med mina prinsessor.
I övrigt går livet framåt med plugg och allt annat. Känns lite skumt att skriva det nya efternamnet, men man vänjer sig ju efter et tag. Kan knappt fatta att jag gift mig med en så underbar man :)
Jag är lite glad för ajg fick en insändare publicerad, men det ger lite tid för eftertanke. Bryr sig verkligen någon om att läsa och förstå? Och ännu viktigare, bryr sig någon tillräckligt för att göra något? Knappast, skulle jag säga. Våra politiker bryr sig bara om sin egen makt, och att få dem att följa barnkonventionen är ju lönlöst arbete. Här är insändaren btw:
http://na.se/opinion/svarasnabbt/1.964247-vuxnas-maktkamp-drabbar-barn
Sverige har åtagit sig att följa FN:s barnkonvention. I denna står tydligt och klart att det är barnets bästa som alltid ska gå först och att detta ska utredas noga samt vara vägledande i allt som handlar om barnen. Trots det så har Sverige i flera fall frångått detta.
Ett exempel, bland många, som jag vill ta upp är föräldrars utövande av makt mot varandra genom barnen och mot barnen. En flicka som är nio år och bor hos sin mamma på heltid och träffar sin far nån gång ibland, tvingas tack vare vår lagstiftning ”för barnets bästa” att gå i en skola där hon inte trivs och som dessutom ligger flera mil från där hon bor, därför att hennes pappa vill det. Han kan göra så därför att hovrätten beslutat att de ska ha gemensam vårdnad, trots konstanta sabotage från pappans sida. För att göra det ännu bättre anser inte våra kära kommunalpolitiker att man ska ha rätt till skolskjuts under dessa omständigheter, därför att hon inte går i närmsta skolan. Flickans pappa har alltså helt och fullt rätt att bestämma hur hon ska gå i skolan och tvinga modern att skjutsa henne dit (för tro inte att han ställer upp med sånt, eller ens betalar för skjutsen). De kommer ur ett mycket destruktivt förhållande där han utövade makt över både henne och barnen på alla sätt. Detta får han nu, helt lagligt, fortsätta med.
Både hovrätten och kommunalpolitikerna har svikit den här stackars flickan, vilket är helt emot FN:s tredje artikel i barnkonventionen. Sveriges lagstiftare, lagmän och politiker behöver börja tänka på barnen, ur barnens perspektiv, och anpassa systemet efter dem och inte efter föräldrarna.
Jag börjar ärligt förlora tron på sverige som en rättstat, man tar inte hänsyn till människor längre utan förlitar sig enbart på teknisk bevisning, som man inte ens är kompetent att ta vara på. En väninna till mig har utsatts för mordhot, så allvarliga att hon tvingats flytta och hela hennes familj har fått skyddad adress. Personen som hotat är dessutom känd hos polisen och figurerar i ett antal utredningar. Vad händer eter polisanmälan då? Ingenting!! Fallet läggs ner därför att det är "ord mot ord". Jag har själv varit utsatt för hot, där det dessutom fanns bevis i form av sms, men pga att personen inte uttryckligen sa vad han tänkte göra, så las det ner. Så, ett tips till dig som är arg på nån, hota bäst du vill, men se till att inte bli inspelad. Då är du safe. Ska du vara på den säkra sidan kan du använda uttryck som "du ska få betala", "det kommer bli synd om dig" osv, så räknas det inte ens som hot. Detsamma gäller psykisk misshandel, för det är faktiskt helt ok (enligt praxis) att bryta ner en människa systematiskt under flera år, till gränsen för vad en människa klarar utan att gå under, så länge man inte slår dem rent fysiskt. Detta trots att polisen gått ut med en kampanj om att även psykisk misshandel är olagligt och ska polisanmälas. Men när man gör det händer ingenting. Polis och åklagare i vårt land borde allvarligt se över sina människovärderingar och bedömningsgrunder, för det här suger!! Det finns inget skydd för de som lever under hot och förtryck så länge det itne finns blåmärken eller brutna ben att journalföra. Jag blir bara så trött...
Så, nu har jag gnällt färdigt för idag... nu ska jag gå och baka småkakor med mina prinsessor.
Demokratin är död! Länge leve socialdemokraterna!!
Observera att följande inlägg kan innehålla vissa sarkastiska och ironiska uttalanden, samt vissa svordommar.
Det var längesen jag skrev om politik, men nu är det ta mig fan dags igen. I fyra år har vi haft en blå koalitionsregering i kommunen, men nu ser det ut att förändras. Det skiljer visserligen bara ett mandat och rösträkningen är inte helt klar förrän på fredag. Så långt är väl allt ok, folk begriper inte samhällets bästa och röstar rött. Det som INTE är ok är hur mandaten räknas fram. Trodde du att din röst var lika mycket värd som alla andras? Tänk om, för det beror på i vilket aldistrikt du bor. Det är nämligen så att vår kommun är uppdelad i fyra valdistrikt, pga att socialdemokraterna en gång i tiden ville stänga ute vissa partier ur kommunfullmäktige. Så man delade i kommunen i fyra distrikt, eftersom det på så sätt förändrar hur många röster ett mandat kräver. Och så har det sett ut sedan dess. Röstmässigt har vår blåa koallition ca 2000 fler röster än de röda, men ett mandat mindre i kommunfullmäktige. Detta just för att rösterna i de olika distrikten räknas olika. Jag tar ett räkneexempel med fiktiva siffror. I distrikt A behövs det 50 röster för att få ETT mandat i fullmäktige, medan det i distrikt B krävs 150 röster för ett mandat. Så, i vissa områden är en röst inte lika mycket värd som i andra områden. Hur snett är inte det här???? Vi ska ha en representativ demokrati där alla människors röster är lika mycket värda, men så är det alltså inte. Bor du i fel distrikt så är du mindre värd. Fullkomligt logiskt, eller hur?!!
Det har dessutom kommit fram att vissa socialdemokratiska funktionärer har "hjälpt" vissa personer i vissa stadsdelar att rösta rött. Man har helt sonika gått hem till folk, hämtat dem, förberett deras valkuvert och sedan följt dem in till vallokalen. Det är inte direkt svårt att få en person med dåliga språkkunskaper från ett land med en högervriden diktator att rösta rött. Tvärtom är det extremt enkelt, och det vet ju dessa valarbetare om.
Jag trodde i levde i en demokrati, men.... jag trodde nog fel.
På riksnivå är det nog så spännande då det idag rapporterades in att den borgerliga alliansen fått ytterligare ett mandat till riksdagen och att det nu endast saknas ett mandat till majoritetsregering. Det är sagt att resultatet ska vara klart ikväll, men vi får väl se..... spännande är det iaf.
Rent privat så är jag numera gift :) Det hände i lördags och var sagolikt underbart! Hela dagen var perfekt, från början till slut och en lång stund in på söndagen med. Barnen var så otroligt duktiga och tog sina roller på stort allvar och förstod att det var en glad men viktig dag. De var verkligen som två små änglar hela dagen. Min älskade U var..... ja... perfekt, underbar, stilig.... finns inte ord nog att uttrycka hur helt suverän han var och är.
Vad gäller bil så är vi nu inne på tredje veckan utan, och att bo så här långt från stan utan varsinn bil är minst sagt svårt. Men vi satsar på att ha det löst under veckan (håller tummarna för det). Det blir en kombi i alla fall, så mycket är vi klara med. Vi har provkört några och har just nu två som båda känns bra, å ska provköra ytterligare en imorgon. Vi får se vad det blir, vill inte ropa "hej" än.
Å jag har fått köpa ansiktsrengöring och ansiktskräm till V, hon börjar bli stor och har börjat få finnar *fniss*. Läskigt egentligen hur snabbt de växer upp.
Nåja, tillbaka till dagens göromål, så får vi se när jag vill spy galla över våra politiker igen.
C ya!
Det var längesen jag skrev om politik, men nu är det ta mig fan dags igen. I fyra år har vi haft en blå koalitionsregering i kommunen, men nu ser det ut att förändras. Det skiljer visserligen bara ett mandat och rösträkningen är inte helt klar förrän på fredag. Så långt är väl allt ok, folk begriper inte samhällets bästa och röstar rött. Det som INTE är ok är hur mandaten räknas fram. Trodde du att din röst var lika mycket värd som alla andras? Tänk om, för det beror på i vilket aldistrikt du bor. Det är nämligen så att vår kommun är uppdelad i fyra valdistrikt, pga att socialdemokraterna en gång i tiden ville stänga ute vissa partier ur kommunfullmäktige. Så man delade i kommunen i fyra distrikt, eftersom det på så sätt förändrar hur många röster ett mandat kräver. Och så har det sett ut sedan dess. Röstmässigt har vår blåa koallition ca 2000 fler röster än de röda, men ett mandat mindre i kommunfullmäktige. Detta just för att rösterna i de olika distrikten räknas olika. Jag tar ett räkneexempel med fiktiva siffror. I distrikt A behövs det 50 röster för att få ETT mandat i fullmäktige, medan det i distrikt B krävs 150 röster för ett mandat. Så, i vissa områden är en röst inte lika mycket värd som i andra områden. Hur snett är inte det här???? Vi ska ha en representativ demokrati där alla människors röster är lika mycket värda, men så är det alltså inte. Bor du i fel distrikt så är du mindre värd. Fullkomligt logiskt, eller hur?!!
Det har dessutom kommit fram att vissa socialdemokratiska funktionärer har "hjälpt" vissa personer i vissa stadsdelar att rösta rött. Man har helt sonika gått hem till folk, hämtat dem, förberett deras valkuvert och sedan följt dem in till vallokalen. Det är inte direkt svårt att få en person med dåliga språkkunskaper från ett land med en högervriden diktator att rösta rött. Tvärtom är det extremt enkelt, och det vet ju dessa valarbetare om.
Jag trodde i levde i en demokrati, men.... jag trodde nog fel.
På riksnivå är det nog så spännande då det idag rapporterades in att den borgerliga alliansen fått ytterligare ett mandat till riksdagen och att det nu endast saknas ett mandat till majoritetsregering. Det är sagt att resultatet ska vara klart ikväll, men vi får väl se..... spännande är det iaf.
Rent privat så är jag numera gift :) Det hände i lördags och var sagolikt underbart! Hela dagen var perfekt, från början till slut och en lång stund in på söndagen med. Barnen var så otroligt duktiga och tog sina roller på stort allvar och förstod att det var en glad men viktig dag. De var verkligen som två små änglar hela dagen. Min älskade U var..... ja... perfekt, underbar, stilig.... finns inte ord nog att uttrycka hur helt suverän han var och är.
Vad gäller bil så är vi nu inne på tredje veckan utan, och att bo så här långt från stan utan varsinn bil är minst sagt svårt. Men vi satsar på att ha det löst under veckan (håller tummarna för det). Det blir en kombi i alla fall, så mycket är vi klara med. Vi har provkört några och har just nu två som båda känns bra, å ska provköra ytterligare en imorgon. Vi får se vad det blir, vill inte ropa "hej" än.
Å jag har fått köpa ansiktsrengöring och ansiktskräm till V, hon börjar bli stor och har börjat få finnar *fniss*. Läskigt egentligen hur snabbt de växer upp.
Nåja, tillbaka till dagens göromål, så får vi se när jag vill spy galla över våra politiker igen.
C ya!
Tröttsamt
jag är förkyld :( alltså, så där att det konstant rinner i näsan och jag är helt matt. Ingen feber dock, och jag har inte bestämt mig för om det är bra eller dåligt. Feber brukar ju kunna hjälpa kroppen att ta död på virusarna... men det är samtidigt skönt att slippa. Så nu tänker jag gnälla lite... bara för att jag varit så förbannat positiv ett tag... ibland tröttnar jag på allt positivt tänkande bara.
Fia är sjuk och kommer troligtvis att avlivas.... å Fia är bilen alltså. I söndags hade jag en "ta-hand-om-mig-själv-dag", tänkte sola, shoppa lite inför bröllopet å bara ta det lugnt när barnen var hos sin pappa. Så planen var att åka till Ica och lämna returpapper o dyl, för att sedan åka mot city. När jag ska svänga in på parkeringen vid Ica dog bilen. jag startade om och lyckades på otroligt höga varvtal ta mig till återvinningscontainrarna. Där dog den igen. Jag slängde skräpet och satte mig i bilen igen, försökte starta men den dog direkt igen. öppnade huven för att se så ingen bränsleslang var loss eller så... inte ett skit såg jag. Ringde min far och han sa ungefär samma, "kolla så inga slangar har lossnat, som du beskriver låter det som att det är fel i bränsletillförseln". Inte mycket mer att göra, så jag messade U och traskade hemåt. Eftersom det inte blev någon shopping passade jag på att packa upp några lådor och hittade våra skrivbord. När U kom hem tittade vi på bilen och konstaterade att vi inte kunde göra annat än bogsera den till verkstad. hade vi bogseringslina då? Nope, inte heller fanns den ögla som man ska fästa i fronten av bilen för att fästa linan i. Tydligen är det ett vanligt problem på Fiat... att öglan går sönder alltså. Nåja, bogseringslina fick vi låna av Us pappa, ifall vi kunde lösa öglan på något sätt. Inte mycket mer att göra än att försöka få ta i en ögla på skroten när de öppnade måndag morgon liksom. Kände mig ändå rätt lugn, typ "det ordnar sig"-lugn. Så ringer min ex-mans sambo och skriker åt mig för att de inte klarar av att skjutsa hem barnen i tid, för de har bara en bil. Det lustigaste av allt i just den situationen var att jag bara kände att det var ok att hon ringde. Jag är inte arg på henne, inte hennes skyldighet att se till att barnen kommer hem liksom. Dock satt barnen i hennes bil när hon ringde och hörde allt, så det var två ledsna flickor jag fick hem. men jag var fortfarande lugn... helskumt. Sen upplevde jag ett fenomen som jag tidigare bara snuddat vid... projektiv identifikation. När hon lagt på luren, precis som hennes sambo brukar göra, rakt i örat på mig, och det hade gått en liten stund kände jag abra en enorm ilska och frustration som inte kom från mig. Jag verkligen skakade i hela kroppen. I och med det lugn jag kände innan så var det rätt naturligt att börja fundera över vad som hände med mig, och självklart var det hennes ilska och frustration som hade "smittat av sig" på mig. Hon överförde helt enkelt sina känslor på mig. Skithäftigt verkligen! Det är sånt som man som terapeut kommer få jobba en del med senare. Nåja, efter att ha stått och andats djupt en liten stund så gick det över, inget konstigt med det liksom. När barnen kom hem en timme för sent var jag redan lugn och harmonisk igen.
Måndagen började med att jag åkte runt till några olika bilskroter för att hitta en bogseringsögla, efter jag lämnat barnen på dagis och i skolan då. Tydligen är det inte alla som har Fiatdelar. När jag väl hittade en så var det bara att ta sig hemåt och väcka U. Vi hjälptes åt att bogsera bilen till verkstaden och lämnade den där med beskedet att vi skulle få besked under dagen vad som var el och vad det skulle kosta att åtgärda. Sen började vi göra upp schema för hur vi skulle ta oss till och från jobb, skola, barnhämtning osv. Visst är det bra att han jobbar oregelbundet, men i en sån här situation blir det lätt besvärligt. Det blir många turer fram o tillbaka och hit o dit för att få allt att klaffa så alla kommer i tid dit de ska, men det löser vi. Fick dock inget besked från verkstaden under dagen, däremot en fet ångestattack som kom på kvällen, utvecklade sig i nästäppa och höll i sig till eftermiddagen dan därpå.
Tisdag morgon fick vi gå upp en stund tidigare än vanligt, eftersom U började jobba kl 7 och vi fick skjutsa in honom till jobbet. När vi hade lämnat av honom tog jag och töserna en McD-frukost innan skola och dagis. Där nånstans gick den enkla nästäppan till att bli rinnsnuva. Sen kom mattheten. Jag skulle ha pluggat med kompisarna i min grupp på eftermiddagen, men kampade i mammas soffa istället tills det var dags för upphämtningsrunda till skola, dagis och Us jobb. Lagom när vi kom hem så ringde... prästen (inte bilverkstan). Hon var ändå i närheten och undrade om vi kunde ses och gå igenom bröllopsgudstjänsten. Så nu har vi träffat vår vigselförrätare med... det tar sig :) Sov riktigt gott natten till idag, skjutsade barnen till skola och dagis, åkte hem och la mig en stund. U ringde verkstan och fick besked om att Fia kommer avlivas med största sannolikhet. kamremmen var trasig och med den behöver de tydligen byta topplockspackning mm samtidigt. Kontentan var att reparationen skulle gå på ungefär lika mycket som bilen kostade i inköp, men de ska dubbelkolla en gång till innan vi får slutligt besked. Så, nu står vi utan extrabil vilket gör situationen med skoskjutsar osv jäkligt besvärligt, men hanterbart. Det här tar otroligt mycket kraft, och i kombination med förkylningen så gör det att skolan får vila idag, och kanske imorn. Just nu sitter jag hos min mor och väntar på att klockan ska bli så mycket att jag kan åka och prova klänningen igen, hämta barnen, beställa blommor och sen åka hem och vila... tills det är dags att hämta U på jobbet. Behöver jag ens påpeka att jag är trött???
På den positivare sidan så börjar den klaffa ordentligt inför bröllopet, snart är allt klart och det känns sååååå bra :) Så, nu har jag gnällt klart och ska slänga mig på mammas soffa en stund tills det är dags att åka.
btw, vi har inget internet just nu, så jag kan bara kolla mail o dyl nån gång om dagen när jag får tag i en dator med uppkoppling... bara så ni vet ;)
Fia är sjuk och kommer troligtvis att avlivas.... å Fia är bilen alltså. I söndags hade jag en "ta-hand-om-mig-själv-dag", tänkte sola, shoppa lite inför bröllopet å bara ta det lugnt när barnen var hos sin pappa. Så planen var att åka till Ica och lämna returpapper o dyl, för att sedan åka mot city. När jag ska svänga in på parkeringen vid Ica dog bilen. jag startade om och lyckades på otroligt höga varvtal ta mig till återvinningscontainrarna. Där dog den igen. Jag slängde skräpet och satte mig i bilen igen, försökte starta men den dog direkt igen. öppnade huven för att se så ingen bränsleslang var loss eller så... inte ett skit såg jag. Ringde min far och han sa ungefär samma, "kolla så inga slangar har lossnat, som du beskriver låter det som att det är fel i bränsletillförseln". Inte mycket mer att göra, så jag messade U och traskade hemåt. Eftersom det inte blev någon shopping passade jag på att packa upp några lådor och hittade våra skrivbord. När U kom hem tittade vi på bilen och konstaterade att vi inte kunde göra annat än bogsera den till verkstad. hade vi bogseringslina då? Nope, inte heller fanns den ögla som man ska fästa i fronten av bilen för att fästa linan i. Tydligen är det ett vanligt problem på Fiat... att öglan går sönder alltså. Nåja, bogseringslina fick vi låna av Us pappa, ifall vi kunde lösa öglan på något sätt. Inte mycket mer att göra än att försöka få ta i en ögla på skroten när de öppnade måndag morgon liksom. Kände mig ändå rätt lugn, typ "det ordnar sig"-lugn. Så ringer min ex-mans sambo och skriker åt mig för att de inte klarar av att skjutsa hem barnen i tid, för de har bara en bil. Det lustigaste av allt i just den situationen var att jag bara kände att det var ok att hon ringde. Jag är inte arg på henne, inte hennes skyldighet att se till att barnen kommer hem liksom. Dock satt barnen i hennes bil när hon ringde och hörde allt, så det var två ledsna flickor jag fick hem. men jag var fortfarande lugn... helskumt. Sen upplevde jag ett fenomen som jag tidigare bara snuddat vid... projektiv identifikation. När hon lagt på luren, precis som hennes sambo brukar göra, rakt i örat på mig, och det hade gått en liten stund kände jag abra en enorm ilska och frustration som inte kom från mig. Jag verkligen skakade i hela kroppen. I och med det lugn jag kände innan så var det rätt naturligt att börja fundera över vad som hände med mig, och självklart var det hennes ilska och frustration som hade "smittat av sig" på mig. Hon överförde helt enkelt sina känslor på mig. Skithäftigt verkligen! Det är sånt som man som terapeut kommer få jobba en del med senare. Nåja, efter att ha stått och andats djupt en liten stund så gick det över, inget konstigt med det liksom. När barnen kom hem en timme för sent var jag redan lugn och harmonisk igen.
Måndagen började med att jag åkte runt till några olika bilskroter för att hitta en bogseringsögla, efter jag lämnat barnen på dagis och i skolan då. Tydligen är det inte alla som har Fiatdelar. När jag väl hittade en så var det bara att ta sig hemåt och väcka U. Vi hjälptes åt att bogsera bilen till verkstaden och lämnade den där med beskedet att vi skulle få besked under dagen vad som var el och vad det skulle kosta att åtgärda. Sen började vi göra upp schema för hur vi skulle ta oss till och från jobb, skola, barnhämtning osv. Visst är det bra att han jobbar oregelbundet, men i en sån här situation blir det lätt besvärligt. Det blir många turer fram o tillbaka och hit o dit för att få allt att klaffa så alla kommer i tid dit de ska, men det löser vi. Fick dock inget besked från verkstaden under dagen, däremot en fet ångestattack som kom på kvällen, utvecklade sig i nästäppa och höll i sig till eftermiddagen dan därpå.
Tisdag morgon fick vi gå upp en stund tidigare än vanligt, eftersom U började jobba kl 7 och vi fick skjutsa in honom till jobbet. När vi hade lämnat av honom tog jag och töserna en McD-frukost innan skola och dagis. Där nånstans gick den enkla nästäppan till att bli rinnsnuva. Sen kom mattheten. Jag skulle ha pluggat med kompisarna i min grupp på eftermiddagen, men kampade i mammas soffa istället tills det var dags för upphämtningsrunda till skola, dagis och Us jobb. Lagom när vi kom hem så ringde... prästen (inte bilverkstan). Hon var ändå i närheten och undrade om vi kunde ses och gå igenom bröllopsgudstjänsten. Så nu har vi träffat vår vigselförrätare med... det tar sig :) Sov riktigt gott natten till idag, skjutsade barnen till skola och dagis, åkte hem och la mig en stund. U ringde verkstan och fick besked om att Fia kommer avlivas med största sannolikhet. kamremmen var trasig och med den behöver de tydligen byta topplockspackning mm samtidigt. Kontentan var att reparationen skulle gå på ungefär lika mycket som bilen kostade i inköp, men de ska dubbelkolla en gång till innan vi får slutligt besked. Så, nu står vi utan extrabil vilket gör situationen med skoskjutsar osv jäkligt besvärligt, men hanterbart. Det här tar otroligt mycket kraft, och i kombination med förkylningen så gör det att skolan får vila idag, och kanske imorn. Just nu sitter jag hos min mor och väntar på att klockan ska bli så mycket att jag kan åka och prova klänningen igen, hämta barnen, beställa blommor och sen åka hem och vila... tills det är dags att hämta U på jobbet. Behöver jag ens påpeka att jag är trött???
På den positivare sidan så börjar den klaffa ordentligt inför bröllopet, snart är allt klart och det känns sååååå bra :) Så, nu har jag gnällt klart och ska slänga mig på mammas soffa en stund tills det är dags att åka.
btw, vi har inget internet just nu, så jag kan bara kolla mail o dyl nån gång om dagen när jag får tag i en dator med uppkoppling... bara så ni vet ;)