fredagsmys
Idag är det fredag!! Härligt värre, det innebär ju att jag får sova längre än till 06 imorgon ;)
Jag har nu fått min första egna patient som ska utredas och göras riskanalys på. Spännande men lite pirrigt tycker jag. Särskilt med tanke på att hon är helt outredd och har varit rätt psykotisk. Men det blir så bra så :D
Jag har fortsatt att plugga olika tester, hittills är nedanstående instuderade och jag tror mig kunna använda dem hjälpligt:
PCL:SV
PCL-R
HCR-20
WAIS III NI
Rey Complex Figure Test (RCFT)
Jag kommer även få lära mig D-kefs, WCST och ett till som jag inte minns vad det heter, men det blir nästa vecka. Utöver det ska jag få lära mig KI (Kognitiv Intervju) nästa vecka, å få göra brottsbearbetning med nån av patienterna :D
Det står en ej monterad dubbelsäng i mitt vardagsrum just nu med.... ska försöka få ihop den så snart det bara går. Hela 20 cm extra att breda ut sig på ;)
Vi var i Stora Mellösa en stund ikväll med. Det är så lugnt o skönt där ute. Det blir verkligen en helt annan sak att vara i ett hus än att vara i en trång lägenhet, å underbart mysigt med kaminen med ;D
Nåja, nu ska jag slappa i soffa en stund innan läggdags, U är ute och gör stan säker inatt igen. Imorgon blir det teater med pappa å hela familjen (pappas fru, lillebror och bonussystrarna med respektive), ska bli jätteroligt :D
Sov gott med er!!!
Jag har nu fått min första egna patient som ska utredas och göras riskanalys på. Spännande men lite pirrigt tycker jag. Särskilt med tanke på att hon är helt outredd och har varit rätt psykotisk. Men det blir så bra så :D
Jag har fortsatt att plugga olika tester, hittills är nedanstående instuderade och jag tror mig kunna använda dem hjälpligt:
PCL:SV
PCL-R
HCR-20
WAIS III NI
Rey Complex Figure Test (RCFT)
Jag kommer även få lära mig D-kefs, WCST och ett till som jag inte minns vad det heter, men det blir nästa vecka. Utöver det ska jag få lära mig KI (Kognitiv Intervju) nästa vecka, å få göra brottsbearbetning med nån av patienterna :D
Det står en ej monterad dubbelsäng i mitt vardagsrum just nu med.... ska försöka få ihop den så snart det bara går. Hela 20 cm extra att breda ut sig på ;)
Vi var i Stora Mellösa en stund ikväll med. Det är så lugnt o skönt där ute. Det blir verkligen en helt annan sak att vara i ett hus än att vara i en trång lägenhet, å underbart mysigt med kaminen med ;D
Nåja, nu ska jag slappa i soffa en stund innan läggdags, U är ute och gör stan säker inatt igen. Imorgon blir det teater med pappa å hela familjen (pappas fru, lillebror och bonussystrarna med respektive), ska bli jätteroligt :D
Sov gott med er!!!
Idag har jag synat bluffar...
... och gissa varför jag sitter på mitt kontor och ler så mungiporna snart krampar ;D
Muf... eller hur man gör två barn besvikna på två timmar
Igår var jag på muf (muntlig förberedelse) i tingsrätten angående mina två barn. Vet egentligen inte vad jag ska skriva, men jag ger det ett försök. Vi kom dit, jag och mitt ombud, och J var redan där med sitt ombud. Vi satte oss en bit ifrån och pratade en stund och hans ombud kom och ville kolla av lite vad som hänt sen sist osv. Säga vad man vill om J, men hans ombud är iaf jäkligt trevligt och en sympatisk människa.
Mötet började med formalia och sen blev det mer av en diskussion än något annat. Jag visste ärligt inte om jag skulle skratta eller gråta större delen av tiden. J började med att ljuga domaren rätt upp i ansiktet, en lögn som direkt genomskådades. Han fortsatte med att svammla och kasta tekniska, medicinska termer omkring sig gällande allergier. Domaren fattade noll och vände sig till mig istället. J sa emot sig själv ett antal gånger, vägrade samarbeta osv osv. Det slutade med att vi kom framt ill en överenskommelse om att L ska vara hemma hos honom EN dag i veckan, så vida L vill det och inte reagerar allergiskt mot hundarna. Gör hon det så ska vi göra om. V kommer fortsätta som tidigare, men med löfte från J att jag inte behöver tvinga henne om hon inte vill.
Så långt är det väl ok, det kommer ju trots allt sluta med att L kommer vara där en gång och sen komma hem ganska snabbt och inte åka dit mer pga allergin (hon har ju reagerat på hundar tidigare).
Men när jag berättade hemma blev det annat ljud i skällan. L reagerade med att helt enkelt, rent spontant, säga "nej!" när jag talade om att hon skulle få vara hos sin pappa varje söndag, så länge hon själv vill det. V reagerade, som befarat, med ilska. Hon skrek åt mig, sparkade på saker, var allmänt orolig hela kvällen och förklarade ljudligt att hon var arg. Arg på mig för att jag inte hade ordnat så hon får vara mer hos mig, arg på sin pappa för att han inte låter henne och för att han skaffade hundar trots Ls allergi, hon var arg på domstolen som inte lyssnade på det hon sa...osv... När jag talade om för henne att hennes pappa hade lovat att jag inte skulle behöva tvinga henne utan att hon bara behöver säga till om hon vil stanna, blev hennes svar: Det där säger han bara, han menar det inte.
Jippi :(
Idag är jag helt väck, vet fortfarande itne om jag ska skratta eller gråta. Men är full av tillförsikt om att det kommer ordna sig. Synd bara att det är en vecka kvar innan jag ska träffa min terapeut.
Positivare är att jag snart gått igenom alla manualer på alla test jag ska kunna, och det börjar bli dags att komma igång med testning snart :D jag trivs fortfarande lika bra, önskar att den här praktiken aldrig skulle ta slut.
Puss o Kram på er alla goa människor, nu ska jag återgå till arbete.
Mötet började med formalia och sen blev det mer av en diskussion än något annat. Jag visste ärligt inte om jag skulle skratta eller gråta större delen av tiden. J började med att ljuga domaren rätt upp i ansiktet, en lögn som direkt genomskådades. Han fortsatte med att svammla och kasta tekniska, medicinska termer omkring sig gällande allergier. Domaren fattade noll och vände sig till mig istället. J sa emot sig själv ett antal gånger, vägrade samarbeta osv osv. Det slutade med att vi kom framt ill en överenskommelse om att L ska vara hemma hos honom EN dag i veckan, så vida L vill det och inte reagerar allergiskt mot hundarna. Gör hon det så ska vi göra om. V kommer fortsätta som tidigare, men med löfte från J att jag inte behöver tvinga henne om hon inte vill.
Så långt är det väl ok, det kommer ju trots allt sluta med att L kommer vara där en gång och sen komma hem ganska snabbt och inte åka dit mer pga allergin (hon har ju reagerat på hundar tidigare).
Men när jag berättade hemma blev det annat ljud i skällan. L reagerade med att helt enkelt, rent spontant, säga "nej!" när jag talade om att hon skulle få vara hos sin pappa varje söndag, så länge hon själv vill det. V reagerade, som befarat, med ilska. Hon skrek åt mig, sparkade på saker, var allmänt orolig hela kvällen och förklarade ljudligt att hon var arg. Arg på mig för att jag inte hade ordnat så hon får vara mer hos mig, arg på sin pappa för att han inte låter henne och för att han skaffade hundar trots Ls allergi, hon var arg på domstolen som inte lyssnade på det hon sa...osv... När jag talade om för henne att hennes pappa hade lovat att jag inte skulle behöva tvinga henne utan att hon bara behöver säga till om hon vil stanna, blev hennes svar: Det där säger han bara, han menar det inte.
Jippi :(
Idag är jag helt väck, vet fortfarande itne om jag ska skratta eller gråta. Men är full av tillförsikt om att det kommer ordna sig. Synd bara att det är en vecka kvar innan jag ska träffa min terapeut.
Positivare är att jag snart gått igenom alla manualer på alla test jag ska kunna, och det börjar bli dags att komma igång med testning snart :D jag trivs fortfarande lika bra, önskar att den här praktiken aldrig skulle ta slut.
Puss o Kram på er alla goa människor, nu ska jag återgå till arbete.
life in progress.... or regress?
Oj oj oj, vad det var längesen jag skrev nåt. Jag har påbörjat min praktik på Rättspsykiatriska kliniken i Örebro nu iaf, och hej vad rätt det känns :D Kollegorna är underbara, arbetsuppgifterna stimulerande och patientern förvånandsvärt lugna och "normala". Hittills har jag varit på avdelningarna och bara "hängt med" för att se vad de gör där, läst in mig på PCL-SV, PCL-R, HCR-20 och några andra bedömningsinstrument, samt påbörjat en första riskanalys, vilket innebar en pappershög på ca 2 dm (på höjden då) journaler som jag plöjt igenom. Men detta journalläsande har gjort mig lite...ehm... nej, mycket, konfunderad över vad fan psykvården håller på med egentligen. Här har vi då en patient som farit in och ut på allmänpsyk de senaste X-många antal åren, LPT:ats en vecka eller två, skrivits ut och sedan kommit tillbaka några dagar senare igen. Ingen psykologkontakt utom en kort (!) utredning, inga samtal, ingen behandling... prat om behandling visst, men inget hände. Tacka fan för att människan blir desperat. Så just nu upplever jag en enorm frustration, dels över den sk psykvården som uppenbarligen inte gör annat än delar ut tabletter och hoppas att problemet ska försvinna (när det istället egentligen blir värre pga förstärkning) och dels över att enskilda människor inte kan ta sitt ansvar som människor och börja bete sig som vuxna. Mer än så kan jag inte säga pga sekretess..... men jag blir så frustrerad!!!!! Samtidigt vidhåller jag att jag hamnat på helt rätt ställe, njuter av att åka dit på morgonen (även om jag är äckligt trött) och bara generellt stortrivs där jag är :).
Förra måndagen var jag med V till soc, för att hon skulle få säga sin mening. Jag frågade henne inte efteråt om vad som hade sagts, utan talade bara om att om hon ville berätta så fick hon, å om hon inte ville så var det lika ok det med. Hon sa inget. Idag kom pappret med posten. Det sa lika mycket det.... ingenting. Mer än att V skulle vilja bo som nu OM hennes lillasyster kunde bo hos pappan. Ja men är inte det självklart? Hon saknar ju sin lillasyster. Sen stod det "ibland blir pappa arg och då är det inte så roligt", det vet vi ju.... han gormar o skriker och slår i saker när han blir arg :S. Han hade förnekat allt våld och hot, å dessutom sagt att samarbetet funkat jättebra innan lilltösen blev allergisk. Det var ju kanske inte helt sant då....
Nåja, så nu sitter jag här och är frustrerad över människor i allmänhet, och vissa i synnerhet, och har lite oro/ångest inför måndagens muf.
Å andra sidan: Jag har världens underbaraste man som vill dela sitt liv med mig och barnen, som hjälper och stöttar i allt och bara är allmänt... underbar! Jag har dessutom världens underbaraste barn som lyser upp min tillvaro 86400 sekunder per dygn. Jag har eget kontor, har hamnat där jag vill vara yrkesmässigt, har kommit igång så smått med uppsatsen och har skaffat mig en jättesöt Fiat Brava. Ja just det... jag har köpt bil!!! Jag skrapade rent mina sparkonton och sparade mig närmare 60 minuters resväg per dag, t/r då.
Livet är underbart och imorgon ska ajg på möte med riskanalysgruppen och öva PCL-R ,plus gå på föreläsning anordnad för och av personalen på rättspsyk. Å jag har världens bästa handledare!!!!
Trött som skrutt är jag, men över lag så är livet härligt att leva just nu... å snart är det vår ;D
Grattis till bebisen A, förresten! Å välkommen till världen lilla S, må du leva många, långa, lyckliga år!!
Puss o kram på er alla underbara männsikor!
PS. Vintern är fortfarande kvar... det har snöat flera dm till sen jag skrev sist, och trots takdropp på soldagarna så är det fortfarande minusgrader ute.
Förra måndagen var jag med V till soc, för att hon skulle få säga sin mening. Jag frågade henne inte efteråt om vad som hade sagts, utan talade bara om att om hon ville berätta så fick hon, å om hon inte ville så var det lika ok det med. Hon sa inget. Idag kom pappret med posten. Det sa lika mycket det.... ingenting. Mer än att V skulle vilja bo som nu OM hennes lillasyster kunde bo hos pappan. Ja men är inte det självklart? Hon saknar ju sin lillasyster. Sen stod det "ibland blir pappa arg och då är det inte så roligt", det vet vi ju.... han gormar o skriker och slår i saker när han blir arg :S. Han hade förnekat allt våld och hot, å dessutom sagt att samarbetet funkat jättebra innan lilltösen blev allergisk. Det var ju kanske inte helt sant då....
Nåja, så nu sitter jag här och är frustrerad över människor i allmänhet, och vissa i synnerhet, och har lite oro/ångest inför måndagens muf.
Å andra sidan: Jag har världens underbaraste man som vill dela sitt liv med mig och barnen, som hjälper och stöttar i allt och bara är allmänt... underbar! Jag har dessutom världens underbaraste barn som lyser upp min tillvaro 86400 sekunder per dygn. Jag har eget kontor, har hamnat där jag vill vara yrkesmässigt, har kommit igång så smått med uppsatsen och har skaffat mig en jättesöt Fiat Brava. Ja just det... jag har köpt bil!!! Jag skrapade rent mina sparkonton och sparade mig närmare 60 minuters resväg per dag, t/r då.
Livet är underbart och imorgon ska ajg på möte med riskanalysgruppen och öva PCL-R ,plus gå på föreläsning anordnad för och av personalen på rättspsyk. Å jag har världens bästa handledare!!!!
Trött som skrutt är jag, men över lag så är livet härligt att leva just nu... å snart är det vår ;D
Grattis till bebisen A, förresten! Å välkommen till världen lilla S, må du leva många, långa, lyckliga år!!
Puss o kram på er alla underbara männsikor!
PS. Vintern är fortfarande kvar... det har snöat flera dm till sen jag skrev sist, och trots takdropp på soldagarna så är det fortfarande minusgrader ute.