Vi är med bil :D
I övrigt går livet framåt med plugg och allt annat. Känns lite skumt att skriva det nya efternamnet, men man vänjer sig ju efter et tag. Kan knappt fatta att jag gift mig med en så underbar man :)
Jag är lite glad för ajg fick en insändare publicerad, men det ger lite tid för eftertanke. Bryr sig verkligen någon om att läsa och förstå? Och ännu viktigare, bryr sig någon tillräckligt för att göra något? Knappast, skulle jag säga. Våra politiker bryr sig bara om sin egen makt, och att få dem att följa barnkonventionen är ju lönlöst arbete. Här är insändaren btw:
http://na.se/opinion/svarasnabbt/1.964247-vuxnas-maktkamp-drabbar-barn
Sverige har åtagit sig att följa FN:s barnkonvention. I denna står tydligt och klart att det är barnets bästa som alltid ska gå först och att detta ska utredas noga samt vara vägledande i allt som handlar om barnen. Trots det så har Sverige i flera fall frångått detta.
Ett exempel, bland många, som jag vill ta upp är föräldrars utövande av makt mot varandra genom barnen och mot barnen. En flicka som är nio år och bor hos sin mamma på heltid och träffar sin far nån gång ibland, tvingas tack vare vår lagstiftning ”för barnets bästa” att gå i en skola där hon inte trivs och som dessutom ligger flera mil från där hon bor, därför att hennes pappa vill det. Han kan göra så därför att hovrätten beslutat att de ska ha gemensam vårdnad, trots konstanta sabotage från pappans sida. För att göra det ännu bättre anser inte våra kära kommunalpolitiker att man ska ha rätt till skolskjuts under dessa omständigheter, därför att hon inte går i närmsta skolan. Flickans pappa har alltså helt och fullt rätt att bestämma hur hon ska gå i skolan och tvinga modern att skjutsa henne dit (för tro inte att han ställer upp med sånt, eller ens betalar för skjutsen). De kommer ur ett mycket destruktivt förhållande där han utövade makt över både henne och barnen på alla sätt. Detta får han nu, helt lagligt, fortsätta med.
Både hovrätten och kommunalpolitikerna har svikit den här stackars flickan, vilket är helt emot FN:s tredje artikel i barnkonventionen. Sveriges lagstiftare, lagmän och politiker behöver börja tänka på barnen, ur barnens perspektiv, och anpassa systemet efter dem och inte efter föräldrarna.
Jag börjar ärligt förlora tron på sverige som en rättstat, man tar inte hänsyn till människor längre utan förlitar sig enbart på teknisk bevisning, som man inte ens är kompetent att ta vara på. En väninna till mig har utsatts för mordhot, så allvarliga att hon tvingats flytta och hela hennes familj har fått skyddad adress. Personen som hotat är dessutom känd hos polisen och figurerar i ett antal utredningar. Vad händer eter polisanmälan då? Ingenting!! Fallet läggs ner därför att det är "ord mot ord". Jag har själv varit utsatt för hot, där det dessutom fanns bevis i form av sms, men pga att personen inte uttryckligen sa vad han tänkte göra, så las det ner. Så, ett tips till dig som är arg på nån, hota bäst du vill, men se till att inte bli inspelad. Då är du safe. Ska du vara på den säkra sidan kan du använda uttryck som "du ska få betala", "det kommer bli synd om dig" osv, så räknas det inte ens som hot. Detsamma gäller psykisk misshandel, för det är faktiskt helt ok (enligt praxis) att bryta ner en människa systematiskt under flera år, till gränsen för vad en människa klarar utan att gå under, så länge man inte slår dem rent fysiskt. Detta trots att polisen gått ut med en kampanj om att även psykisk misshandel är olagligt och ska polisanmälas. Men när man gör det händer ingenting. Polis och åklagare i vårt land borde allvarligt se över sina människovärderingar och bedömningsgrunder, för det här suger!! Det finns inget skydd för de som lever under hot och förtryck så länge det itne finns blåmärken eller brutna ben att journalföra. Jag blir bara så trött...
Så, nu har jag gnällt färdigt för idag... nu ska jag gå och baka småkakor med mina prinsessor.