bakslag och framsteg

Jag har inte skrivit så mycket rent personligt på ett tag, för det har egentligen inte funnits så mycket att skriva. Vårat liv har varit enkelt, lugnt, harmoniskt... ja så nära perfekta det går att komma, med mindre moln på himlen men inget som inte varit hanterbart. Egentligen har inte så mycket förändrats, men harmonin och lugnet fick sig en törn när vi fick veta att barnens pappa överklagat till hovrätten, och igen igår när han fick igenom sitt överklagande vad gäller vårdnaden. Så nu har vi åter gemensam vårdnad, vilket innebär att Vs skolgång är upp till honom och han har klart och tydligt talat om för alla som velat lyssna att han inte godkänner skolbytet. Så V är arg, ledsen och sviken. Så pass att hon överhuvudtaget inte vill träffa honom. Vad gör man som mamma då? Jag kan ju inte trampa över hennes känslor och tvinga iväg henne, då är jag inte bättre än honom. Å andra sidan har han inte direkt visat entusiasm över att ha henne heller. Han hör fortfarande inte av sig under de veckorna hon är hos mig, frågar inte om hon vill komma dit, hör inte av sig för att göra upp när hon ska komma osv osv. Tur att V har U som en bra manlig förebild, annars vet jag inte hur jag skulle lösa den biten. Ibland tänker jag tillbaka på hur det var precis när vi hade flyttat isär, barnens pappa och jag. Jag kan tänka på hur jobbigt allt kändes och hur jag ibland kunde önska att barnen kunde bo mer hos honom, att jag skulle få lite lugn och ro, och tid för mig själv. Men ju längre från den tiden ajg kommer, ju bättre jag mår i mig själv, desto mer bryr jag mig om mina barn. I dagsläget finns det inget jag inte skulle göra för att de ska må bra. Så just nu är jag lite bekymrad för V. Hon behöver ju träffa sin pappa, iaf lite, men jag kan inte tvinga henne.

I övrigt går flytten framåt, med små steg, men ändå framåt. Jag börjar känna att jag har lite ordning här, och bättre blir det hela tiden. V har haft kompisar här flera dagar senaste veckan och det gör henne glad :) På söndag kväll åker vi till Danmark. Först blir det köpenhamn och sen legoland, ska bli riktigt skönt att komma iväg med hela familjen. Nu ska jag krama på U som precis kommit hem och sen sova lite.

Btw så har jag kommit igång med min sommarkurs "brottsplatsens arkeologi" och den är såååå spännande, men svår... visste ni förresten att inte alla flugor kan flyga? och att genom att bestämma vilket larvstadie en fluglarv gått igenom kan man se hur länge ett lik varit ett lik? Hur coolt som helst!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback