måste ju bara säga...
.... att nu har vi beställt ringar, bestämt kyrka och preliminärt datum :)
Det går framåt.
Det går framåt.
Jordgubbar och nässpray
Jupp, så firar jag min valborg i år. Mina bihålor bråkar fortfarande och jag hostar som en tok så fort jag rör minsta lilla på mig, men det går över. U jobbar till sent ikväll och V är hos sin pappa. Det var inte direkt utan problem att få iväg henne den här veckan. Hon var ledsen och orolig, ville verkligen inte åka men orkade inte tjata på sin pappa när han sagt nej en gång. Min stackars lilla tjej, jag undrar lite varför det varit så jobbigt för henne den här veckan. Hon har inte alls varit sig själv, inte ens sovit ensam på nätterna utan varit tvungen att ha sällskap. Nånting måste ha hänt hos hennes pappa förra veckan, för hon var orolig redan när hon kom men ville inte prata om saken. L i sin tur är besviken på sin pappa som inte kommer och hälsar på, trots att hon bett om det, men han vägrar. Får han henne inte på det sätt som han vill så vill han uppenbarligen inte träffa henne alls. Just fina signaler att sända ut till sina barn.
Sen börjar jag störa mig mer och mer på hans arrogans och att han sms:ar mitt i natten och på tidiga helgmorgnar (vi levde ihop så pass länge att han VET att jag sover länge på helgerna och gärna lägger mig tidigt dessutom), inte ens i Rom fick vi vara ifred för hans påhitt och anklagelser. Nåja, det kommer lösa sig, frågan är bara hur snart. Egentligen är det sjukt hur en människa kan försöka styra ens liv så långt efter att man gått isär, och hur länge jag faktiskt tillät det. Ännu värre är väl att han fortfarande får mig att må dåligt så fort han hör av sig.
Nåja, det finns bättre saker att fokusera på just nu, som det faktumet att U och jag ska gifta oss :D Det börjar sakta men säkert sjunka in att det faktiskt är verklighet och att han är så underbar som han är. Jag är verkigen lyckligare än jag någonsin varit, och fortfarande lika kär som när vi träffades. Utöver giftermålet så har vi andra projekt som vi jobbar på, men det får ni andra veta vad det är när det är dags (några av er vet redan men jag räknar med att ni håller tyst).
Kvällen här kommer nog bestå av att äta svenska jordgubbar med glass, ett glas vin och kanske vika lite tvätt. Det blir lugnt med andra ord.
Enligt kelterna så var början av maj (olika datum beroende på landsdel och tidsepok) fertilitetens tid, så nu är det dags att sätta frön och se till att växterna får lite hjälp på traven. Så nästa vecka ska vi se om vi kan börja med grönsakslandet ;D Eller varför inte bara gå ut och titta på majeldarna ikväll? De lyser upp livet en hel del.
Ha en trevlig valborg och en skön 1:a maj!!
Sen börjar jag störa mig mer och mer på hans arrogans och att han sms:ar mitt i natten och på tidiga helgmorgnar (vi levde ihop så pass länge att han VET att jag sover länge på helgerna och gärna lägger mig tidigt dessutom), inte ens i Rom fick vi vara ifred för hans påhitt och anklagelser. Nåja, det kommer lösa sig, frågan är bara hur snart. Egentligen är det sjukt hur en människa kan försöka styra ens liv så långt efter att man gått isär, och hur länge jag faktiskt tillät det. Ännu värre är väl att han fortfarande får mig att må dåligt så fort han hör av sig.
Nåja, det finns bättre saker att fokusera på just nu, som det faktumet att U och jag ska gifta oss :D Det börjar sakta men säkert sjunka in att det faktiskt är verklighet och att han är så underbar som han är. Jag är verkigen lyckligare än jag någonsin varit, och fortfarande lika kär som när vi träffades. Utöver giftermålet så har vi andra projekt som vi jobbar på, men det får ni andra veta vad det är när det är dags (några av er vet redan men jag räknar med att ni håller tyst).
Kvällen här kommer nog bestå av att äta svenska jordgubbar med glass, ett glas vin och kanske vika lite tvätt. Det blir lugnt med andra ord.
Enligt kelterna så var början av maj (olika datum beroende på landsdel och tidsepok) fertilitetens tid, så nu är det dags att sätta frön och se till att växterna får lite hjälp på traven. Så nästa vecka ska vi se om vi kan börja med grönsakslandet ;D Eller varför inte bara gå ut och titta på majeldarna ikväll? De lyser upp livet en hel del.
Ha en trevlig valborg och en skön 1:a maj!!
Rom - dag 4 (2010-04-25)
Väckarklockan ringde 03.50 och signalerade hemresa. Vi rafsade snabbt ihop det sista i väskorna och gick ner till den väntande taxin.
Hemresan gick rent praktiskt väldigt lätt. Vi saknade barnen och ville hem, men ville samtidigt inte lämna den här otroligt häftiga stan. Flygen gick som planerat, inga köer, inga luftgropar, inga förseningar. Dock höl inte mina bihålor ihop riktigt utan mitt huvud kändes som att det skulle sprängas i slutet av flygningen. Man överlever det med, men aj vad ont det gjorde. Jag var inte riktigt beredd på den smärtan eftersom jag tagit både nässpray, alvedon och slemlösande innan.
Nåja, barnen var glada över att vi kom hem, och över att vi ska gifta oss. Det var min far med när han fick veta och ställde tusen frågor som vi inte hade något svar på än. Men svaren kommer och ni kommer få både dem och frågorna.
SÅ, det var resan till Rom.
Nu ska jag sova i min egen sköna säng. Kram på er :D
Rom - dag 3 (2010-04-24) del 2
"Jag lovar att vi hinner se allt viktigt i Rom på en dag, det är inte SÅ stort"
Ok, nu hade vi avklarat ett antal mindre (?) sevärdheter, och mina fötter började få nog för en stund. Solen tittade fram och molnen började försvinna. Vi hittade en park med ruiner från fler gamla bad, och i slutet av parken möttes vi av detta:
Vi var framme vid colosseum. Dock var vi båda trötta och ansåg att en glass inan vi tog oss ann kolossen kunde vara en bra idé. Det hade det varit med om vi hade varit där tidigare på dagen, eftersom de stänger insläppet på både colosseum och forum romanum 18.15. Det visste inte vi, utan vi tog oss varsin glass och stod vid grindarna strax innan kl 18. Nåja, ingen fara skedd, colosseum var häftig och vi hann se det mesta av den. De stängde helt 19.15 och då hade vi precis gått klart. Däremot missade vi att gå in på forum romanum, men tog oss en promenad runt det. Inte bortkastat för fem öre, då man såg väldigt mycket av området ändå. Helt otroligt hur mycket som var byggt på den lilla ytan och hur mycket som faktiskt fortfarande finns kvar. Härligt, härligt. Vi hann dessutom med ytterligare några stora, häftiga byggnader innan mörkret började krypa på oss.
När mörkret föll drog vi oss in på en av de större gatorna i närheten av colosseum och hittade ett mysigt caffé med en flirtig italiensk kypare (är nån förvånad?). Nåja, bästa latten hittills och en dundergod tiramisu. Hur härligt är det inte förresten att i april kunna sitta ute kl 20 på kvällen, i t-shirt, och inte frysa?
Vi fortsatte vår historiska tour mot vittorio emanuelle monumentet. Stort, pampigt, maffigt och helt utan funktion. Förstår inte riktigt varför de byggde det, men snyggt var det. Härefter började vi leta oss fram mot fontana di trevi. Nu trodde vi att vid den här tiden på dygnet så skulle de flesta butiker vara stängda och bara matställen öppna, och kanske itne jättemycket folk ute. Oj vad fel vi hade. hur mycket butiker som helst som hade öppet, folk överallt och ljuvliga dofter från restaurangerna spred sig över gatan (och genom min nästäppa). Att hitta fontana di trevi var inte svårt, det var rätt bra skylltat och tappar man bort skyltarna kan man förlja folkströmmen. Jag måste säga att det är helt galet när en fontän drar så här mycket människor.
Men visst var det maffigt, galet och romantiskt att se fontana di trevi. Att se det med nattbelysning var dessutom riktigt häftigt. Vi kunde inte låta bli att kasta pengar i vattnet, för det sägs att då kommer man garanterat tillbaka till Rom. En hel euro fick vi avvara för det var det minsta vi hade.
Det romantiska i det hela bestod av att det var flera gifta par där (i bröllopskläder) och jag själv fann min U på knä med den viktigaste frågan i våra liv. Så, nu vet ni att jag och U är förlovade med ;)
Vi stod kvar en stund lite uppfyllda av stunden innan vi fortsatte mot pantheon och piazza navona för de sista delarna i vår jakt på änglar och demoner. Promenaden kantades även här av glada människor på restauranger, cafféer och i allmän lördagsyra. Det var inte direkt svårt att hitta fram till något av ställena. Tyvärr var pantheon stängd och under renovering, och fontänen på piazzan var även den under renovering. Så vi fortsatte för att se ponte di angelo och castell san angelo i nattbelysning. Vackert, vackert, vackert, är det enda jag kan säga om det. Kvällen avrundades med ytterligare en tur förbi petersplatsen och tillbaka till tunnelbanan.
Väl framme vid vår station insåg vi att bussarna slutat gått. Vi träffade dock ett annat par som bodde på ett hotell i närheten av oss som också missat sista bussen. Vi delade en taxi med dem, och det blev inte särskilt dyrt. Vi anlände till hotellet ca 00.45.
Dagens tips:
1. våga ta lite risker när du ska ut i Rom, ta inte bara de säkra turistgatorna utan våga se mer av stan.
2. kolla entréavgifter och öppettider på platser som kan tänkas stänga mot kvällen
3. kolla när bussarna slutar gå INNAN du behöver veta, alltså gärna direkt du anländer till stan.
Rom - dag 3 (2010-04-24) del 1
På jakt efter änglar och demoner
Med nya friska(re) tag tog vi oss ann lördagen och Roms stora sevärdheter. Jag kände mig något bättre, tack vare mer korrekt medicinering och bekväma skor, samt en mycket god natts sömn. Vi satte oss således med en karta och såg ut vilka platser vi ville se, och i vilken ungefärlig ordning vi kunde göra det för att hinna så mycket som möjligt och inte springa fram och tillbaka. Efter en mycket god frukost tog vi oss åter till tunnelbanan och mot piazza del popolo.
Det fanns naturligtvis en anledning till att vi valde just piazza del popolo. Den var med i filmen "änglar och demoner" och vi (eller iaf jag) ville se de platser som besöktes i filmen. Vi tog dem i random ordning, popolo var närmast tunnelbanan och spanska trappan. Kyrkan som besöktes i filmen här heter Santa Maria del popolo, och om jag inte minns fel så mördades kardinalen i chigi-kapellet. Tyvärr var just det kapellet stängt, men kyrkan var otroligt vacker i sig, precis som alla andra katolska kyrkor. Och precis som på alla stora turistställen i Rom (och alla andra storstäder) så finns gatuförsäljare som sätter saker i händerna på dig, säger att du får dem och sen går efter och kräver dig på pengar. Akta dig för dem. Det är nämligen olagligt att sälja saker på gatan utan tillstånd, OCH att köpa sakerna. Om polizia finanza ser en transaktion kommer både du och försäljaren att få böter, så håll dig så långt borta från dem som du kan. Just say no! Däremot innehåller piazzan ett antal otroligt vackra fontäner, samt en obelisk med roliga hieroglyfer på, så ta gärna tid på dig att titta på det om du kommer dit.
Vi fortsatte nerför en gata hårt trafikerad av turister för att ta oss till piazza di Spagna och spanska trappan. Det här ska definitivt ses medans det är blomstersäsong, för den otroliga mängden blommor i den otroligt långa och breda trappan är en otroligt häftig syn.
Med nya friska(re) tag tog vi oss ann lördagen och Roms stora sevärdheter. Jag kände mig något bättre, tack vare mer korrekt medicinering och bekväma skor, samt en mycket god natts sömn. Vi satte oss således med en karta och såg ut vilka platser vi ville se, och i vilken ungefärlig ordning vi kunde göra det för att hinna så mycket som möjligt och inte springa fram och tillbaka. Efter en mycket god frukost tog vi oss åter till tunnelbanan och mot piazza del popolo.
Det fanns naturligtvis en anledning till att vi valde just piazza del popolo. Den var med i filmen "änglar och demoner" och vi (eller iaf jag) ville se de platser som besöktes i filmen. Vi tog dem i random ordning, popolo var närmast tunnelbanan och spanska trappan. Kyrkan som besöktes i filmen här heter Santa Maria del popolo, och om jag inte minns fel så mördades kardinalen i chigi-kapellet. Tyvärr var just det kapellet stängt, men kyrkan var otroligt vacker i sig, precis som alla andra katolska kyrkor. Och precis som på alla stora turistställen i Rom (och alla andra storstäder) så finns gatuförsäljare som sätter saker i händerna på dig, säger att du får dem och sen går efter och kräver dig på pengar. Akta dig för dem. Det är nämligen olagligt att sälja saker på gatan utan tillstånd, OCH att köpa sakerna. Om polizia finanza ser en transaktion kommer både du och försäljaren att få böter, så håll dig så långt borta från dem som du kan. Just say no! Däremot innehåller piazzan ett antal otroligt vackra fontäner, samt en obelisk med roliga hieroglyfer på, så ta gärna tid på dig att titta på det om du kommer dit.
Vi fortsatte nerför en gata hårt trafikerad av turister för att ta oss till piazza di Spagna och spanska trappan. Det här ska definitivt ses medans det är blomstersäsong, för den otroliga mängden blommor i den otroligt långa och breda trappan är en otroligt häftig syn.
Vid toppen av trappan finns en kyrka (trinita dei monti) som är otroligt vacker (den med). Vi snubblade in mitt i lunchmässan, och jag måste säga att om man har möjligheten så ska man definitivt besöka en katolsk mässa. Det är... ja ni vet vad jag ska skriva... otroligt vackert ;) Jag är så imponerad av de stämmer som nunnor och präster sjunger i och det lugn som lägger sig över kyrkan. Här uppe vid toppen av trappan finns även en del försäljare av tavlor, jag passade på att shoppa loss på en tavla över vissa delar av Rom. Vackra färger och bra teknik, och inte farligt dyrt heller.
När vi kom ut ur kyrkan hade det börjat regna igen, men eftersom vi hade regnkläder bekom det oss inte så himla mycket. Vi traskade vidare mot piazza barberini och nästa anhalt på vår jakt påplatser ur filmen/boken, santa maria della vittoria. Den var dock inte helt enkel att hitta. Vid piazzan gjorde vi en paus för lunch och åt pizza på en mycket mysig restaurang. Här fick vi dessutom direktioner till kyrkan vi letade efter, så vi fortsatte helt nöjda efter lunchen. Promenaden mot kyrkan kantades av apelsinträd fyllda med blommor och frukt, och doften var helt underbar. Tyvärr var kyrkan stängd när vi kom dit, men vi var där iaf. Vi fortsatte mot Porta Pia, men den var under renovering så vi vände om. Härifrån var tanken att gå rakt mot colosseum, men råkade kika in på en bakgata och jag hittade en liten (!) ruin. Detta visade sig vara en enormt stor kyrka (Santa Maria Degli Angeli). Vi kunde naturligtvis inte låta bli att gå in.
Byggnaden var dessutom förbunden med antika Roms gamla bad, så här hittade vi en del av nationalmuseumet också. Behöver jag påpeka att vi spenderade några timmar här? Det fanns så mycket att se, bl.a. gamla sarkofager och gravfynd från romartiden. Dessutom var parken utanför lika vacker som allt annat i den här stan.
Och när vi ändå avvek några timmar från den planerade rutten så hittade vi ytterligare en kyrka. Det blev många kyrkor, men de fyllde sin funktion och skyddade mot regn, trötta fötter och konstbrist. Jag anser dessutom att både präster och nunnor är otroligt söta, vilket jag påpekade för min älskade U, följt på att jag kanske borde gå i kloster. Han var itne helt förtjust i den tanken (tänka sig!).
Fortsättning följer.....
Rom - dag 2 (2010-04-23)
Hur man gör vatikanen och Peterskyrkan med sämsta förutsättningarna...
Ja, jag vaknade när klockan ringde ca 7.30. På tok för tidigt med tanke på hur illa sömnen var. Jag hostade och pep mig igenom natten, kändes stundom som att nån hade fyllt lungorna med vatten, slem eller annat flytande, som att vara på väg att drunkna emellanåt och som om nån lagt en stor sten på bröstet andra stunder. U gick direkt till receptionen och kollade om väskorna hade kommit, fortfarande inte något resultat. Den guidade turen genom Rom som vi beställt kändes på tok för avancerad för mina lungor och mina fötter, så vi bestämde att sova en stund till och ge oss iväg på egen hand i lugn och ro under dagen. Ingen stress, ingen guide att springa efter och ingen tid att passa. Toppenbra liksom!
Så efter ytterligare en timmes sömn, nässpray i mängder, konstig men effektiv italiensk hostmedicin och alvedon gick vi ner för att äta frukost. Direkt vi kom ner i lobbyn fick vi veta att väskorna skulle anlända innan kl 15. Positivt på sitt sätt, men hade varit skönt att få dem tidigare. Frukosten var den vanliga man får i Italien; mjukt, vitt bröd, skorpor, marmelad, nutella, frukt, juice, skinka, ägg, te och kaffe... med varm (!) mjölk. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: det finns inget som lugnar morgonnerverna som en kopp italienskt kaffe med varm mjölk. Ljuvligt, ljuvligt, ljuvligt!
Lite bättre till mods bokade vi minibuss som tog oss till tunnelbanan för vidare färd mot Vatikanstaten. Museer funkar bra när vädret är fuktigt och jobbigt för lungorna. På väg upp ur tunnelbanan springer vi förbi en tjej som säljer guidningar av, just det, Vatikanstaten. Eller museumet i alla fall, det är ju den enda del av det som vi normala dödliga får se. Ja, varför inte? Så, vi betalade 40 euro/person för guidning och entréavgifter till museum, sixtinska kapellet och peterskyrkan, och slapp dessutom alla köer. Tro mig, bara att slippa löerna var värt de pengarna. Guiden var dessutom helt suverän, mycket kunnig, höll ett bra tempo och tog oss genom de viktigaste delarna av museer och kyrkor. Väl värt pengarna alltså. Det tog oss ca 3,5 timmar att gå den turen. Tror ni att mina fötter och lungor uppskattade detta? Knappast! När kyrkan var avklarad var jag färdig att kasta mina snygga, högklackade stövlar på, ja, vem som helst.
... och får det att bli en lyckad dag till slut.
Dock har jag världens underbaraste fästman som tog mig ungefär två kvarter bort, där vi hittade ett konditori med kaffe och bakverk. Väldigt nära Vatikanstaten och i en riktigt stor storstad förväntar man sig höga priser, men nej då, 13 euro betalade vi för en caffelatte, en te och två bakverk, samt en superb service. Här vilade vi en stund, fyllde på med nässpray och alvedon och inväntade att regnet skulle lugna sig något. Det gjorde det inte. Så vi gav oss iväg mot hotellet ändå, promenerade till tunnelbana, hittade rätt buss att ta (men lyckades aldrig betala för den) och när vi kom fram var väskorna på hotellet. Gissa att jag kastade mig över necessären med astmamedicin!
Vi var båda rätt trötta och la oss och vilade middag en stund. Egentligen var tanken att ta sig in till centrum igen, kanske käka nåt och se lite mer av stan. Men min ork räckte till snabbköpet några kvarter bort. Inte helt fel iofs, för vår kvällsmat/middag blev minibrioche, kryddad ost, färska jordgubbar, chokladfyllda croissanter och mousserande rött vin på hotellrummet. Mycket bättre än så blir det inte!
Ja, jag vaknade när klockan ringde ca 7.30. På tok för tidigt med tanke på hur illa sömnen var. Jag hostade och pep mig igenom natten, kändes stundom som att nån hade fyllt lungorna med vatten, slem eller annat flytande, som att vara på väg att drunkna emellanåt och som om nån lagt en stor sten på bröstet andra stunder. U gick direkt till receptionen och kollade om väskorna hade kommit, fortfarande inte något resultat. Den guidade turen genom Rom som vi beställt kändes på tok för avancerad för mina lungor och mina fötter, så vi bestämde att sova en stund till och ge oss iväg på egen hand i lugn och ro under dagen. Ingen stress, ingen guide att springa efter och ingen tid att passa. Toppenbra liksom!
Så efter ytterligare en timmes sömn, nässpray i mängder, konstig men effektiv italiensk hostmedicin och alvedon gick vi ner för att äta frukost. Direkt vi kom ner i lobbyn fick vi veta att väskorna skulle anlända innan kl 15. Positivt på sitt sätt, men hade varit skönt att få dem tidigare. Frukosten var den vanliga man får i Italien; mjukt, vitt bröd, skorpor, marmelad, nutella, frukt, juice, skinka, ägg, te och kaffe... med varm (!) mjölk. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: det finns inget som lugnar morgonnerverna som en kopp italienskt kaffe med varm mjölk. Ljuvligt, ljuvligt, ljuvligt!
Lite bättre till mods bokade vi minibuss som tog oss till tunnelbanan för vidare färd mot Vatikanstaten. Museer funkar bra när vädret är fuktigt och jobbigt för lungorna. På väg upp ur tunnelbanan springer vi förbi en tjej som säljer guidningar av, just det, Vatikanstaten. Eller museumet i alla fall, det är ju den enda del av det som vi normala dödliga får se. Ja, varför inte? Så, vi betalade 40 euro/person för guidning och entréavgifter till museum, sixtinska kapellet och peterskyrkan, och slapp dessutom alla köer. Tro mig, bara att slippa löerna var värt de pengarna. Guiden var dessutom helt suverän, mycket kunnig, höll ett bra tempo och tog oss genom de viktigaste delarna av museer och kyrkor. Väl värt pengarna alltså. Det tog oss ca 3,5 timmar att gå den turen. Tror ni att mina fötter och lungor uppskattade detta? Knappast! När kyrkan var avklarad var jag färdig att kasta mina snygga, högklackade stövlar på, ja, vem som helst.
... och får det att bli en lyckad dag till slut.
Dock har jag världens underbaraste fästman som tog mig ungefär två kvarter bort, där vi hittade ett konditori med kaffe och bakverk. Väldigt nära Vatikanstaten och i en riktigt stor storstad förväntar man sig höga priser, men nej då, 13 euro betalade vi för en caffelatte, en te och två bakverk, samt en superb service. Här vilade vi en stund, fyllde på med nässpray och alvedon och inväntade att regnet skulle lugna sig något. Det gjorde det inte. Så vi gav oss iväg mot hotellet ändå, promenerade till tunnelbana, hittade rätt buss att ta (men lyckades aldrig betala för den) och när vi kom fram var väskorna på hotellet. Gissa att jag kastade mig över necessären med astmamedicin!
Vi var båda rätt trötta och la oss och vilade middag en stund. Egentligen var tanken att ta sig in till centrum igen, kanske käka nåt och se lite mer av stan. Men min ork räckte till snabbköpet några kvarter bort. Inte helt fel iofs, för vår kvällsmat/middag blev minibrioche, kryddad ost, färska jordgubbar, chokladfyllda croissanter och mousserande rött vin på hotellrummet. Mycket bättre än så blir det inte!
Behöver jag nämna att jag sov otroligt mycket bättre under den här natten, när jag äntligen kunde andas? ;)
Dagens tips:
1. boka inte guidade turer i förväg om du inte är 100% säker på att inget kan få dig att missa den
2. ta gärna en guidad tur genom vatikanmuseerna, det är väl värt pengarna
3. handla inte av de gående gatuförsäljarna, välj de som har fasta försäljningsställen
4. mat behöver inte kosta mycket, hitta ett snabbköp eller liknande så får du god mat och vin för lite pengar
5. missa för allt i världen inte det italienska kaffet!
Rom - dag 1 (2010-04-22)
"Jag ska aldrig mer göra en storstad i höga klackar"
Ja, men kommer ni ihåg Venedig? Jag lämnade de bekväma skorna hemma till förmån för de snygga, och kom hem med blåsor och skoskav. Då bestämde jag mig för att alltid ha med mig bekväma skor på semester. Så den här gången packade jag ner skönaste walkingskorna tillsammans med gott om ombyten, astmamedicin och hostmedicin. Alltihop i resväskan, trots att jag dagen innan avfärd stod och sa att jag skulle packa ner medicinerna i handbagaget för att ha det nära till hands. Nu blev det inte så.
Det som blev var att dagarna innann avfärd öppnades och stängdes flygplatserna lite titt som tätt pga vulkanaska i luften, så vi visste inte alls om vi skulle komma iväg och vågade inte packa förrän kvällen innan resan. Jag som alltid är strukturerad och skriver listor över vad som ska med, packade lite på en höft men fick med allt viktigt.
På morgonen i torsdags var det kallt och mulet, men inte mycket mer än så. Förrän vi hade kommit förbi Arboga, då kom snön. Det öste ner strax innan Västerås, och genom Västerås var det tjockt på marken. Vi hade sommardäck på bilen. Snön avtog på vägen mot arlanda, men det var en betydande försening pga vädret.
Som vanligt fastnade jag i säkerhetskontrollen pga mina stövlar. Att jag inte lär mig att ta av dem och lägga i lådan. Hur som helst så gick planet i tid, vi hann fika lite snabbt innan avgång och det gick smidigt till Frankfurt. Dock var vi sena vid landningen, vilket innebar en minst sagt rask promenad (nästan springtur för min del) över till nästa flyg. Frankfurt är stort! I högklackade stövlar och med en grym förkylning känns det ännu större.
Genomsvettig och trött sätter jag (och U, fast inte lika svettig och trött) mig på planet mot Rom. Även den flygningen gick bra utan någon direkt turbulens. Väl framme i Italien var det varmt, eller så var min feber högre, men jag svettades enormt iaf. Vi gick till bagagebandet och väntade på våra väskor, och där blev vi ståendes tills bandet stannat och insåg tillsammans med ett helt gäng andra svenskar att våra väskor inte kommit fram. De var kvar i Frankfurt. Uppenbarligen hade inte de som körde väskor stressat lika mycket som vi gjorde. Vi fick beskedet om att väskorna skulle komma till flygplatsen ca 17.30 och att vi skulle få dem till hotellet under kvällen eller morgonen.
Den vilda jakten på det svarta hotellet
Så, utan bekväma skor, astmamedicin eller hostmedicin tog vi oss an uppgiften att åka in mot centrum för att sen ta oss vidare mot hotellet. Vi tog en buss för 8 euro/person, vilket var billigaste sättet att ta sig in mot centrum och samtidigt få se lite av naturen och staden. Vi fick även bekräftat att det var varmt, 20 grader och strålande solsken. En egenhändigt gjord profetia som sa att bussen skulle släppa av oss nånstanns mitt i vem-vet-vart gick i uppfyllelse. Vi hamnade på piazza Cavour, som vi aldrig hört talas om.
Nåja, i en närliggande kiosk hittade vi en karta, som visserligen inte visade var hotellet låg, men väl var tunnelbana och Castell Sant Angelo fanns.
Så vi promenerade iväg mot CSA, och hittade en marknad och en fin vy av Peterskyrkan. Tyvärr lyckades vi gå fel, men efter en snabb, nåja, omnavigering så hittade vi först ett apotek för hostmedicin och sedan en tunnelbana och rätt station. Det var den enkla delen av att hitta till hotellet. Att sen ta sig från tunnelbanan till hotellet var inte direkt enkelt. Vi hittade rätt gata, men den visades sträcka sig genom en halv stad, och ingen vi frågade visste var hotellet låg. Till slut hittade vi dock en man som ringde en bekant och engagerade ett helt gäng människor i jakten på vårt hotell. Han lyckades komma fram till var det låg, men kunde inte förklara vägen utan skjutsade oss hela vägen till hotellet. Hur underbara människor finns det inte?!
Väl på hotellet hade naturligtvis inte väskorna kommit, och maten på hotellet var varken ätbar eller i någon vettig prisklass. Vi åt oss mätta på varsin chokladbar och la oss tidigt. Natten spenderades ömsom sovandes ömsom funderandes över hur illa astma kan bli innan det är skadligt för lungorna. Det är inte lätt att sova när man inte kan andas och dessutom hostar upp lungorna en gång/halvtimme, bara som ett tips ;)
Övrig tips som kan vara bra att ha i huvudet inför en resa är:
1. använd de bekväma skorna från början
2. packa alla mediciner i handbagaget
3. kontrollera exakt hur du tar dig till hotellet redan när du bokar rum
4. köp en karta innan du åker till en ny stad, det är alltid en bra idé att veta lite mer om var man kan hamna.
Ja, men kommer ni ihåg Venedig? Jag lämnade de bekväma skorna hemma till förmån för de snygga, och kom hem med blåsor och skoskav. Då bestämde jag mig för att alltid ha med mig bekväma skor på semester. Så den här gången packade jag ner skönaste walkingskorna tillsammans med gott om ombyten, astmamedicin och hostmedicin. Alltihop i resväskan, trots att jag dagen innan avfärd stod och sa att jag skulle packa ner medicinerna i handbagaget för att ha det nära till hands. Nu blev det inte så.
Det som blev var att dagarna innann avfärd öppnades och stängdes flygplatserna lite titt som tätt pga vulkanaska i luften, så vi visste inte alls om vi skulle komma iväg och vågade inte packa förrän kvällen innan resan. Jag som alltid är strukturerad och skriver listor över vad som ska med, packade lite på en höft men fick med allt viktigt.
På morgonen i torsdags var det kallt och mulet, men inte mycket mer än så. Förrän vi hade kommit förbi Arboga, då kom snön. Det öste ner strax innan Västerås, och genom Västerås var det tjockt på marken. Vi hade sommardäck på bilen. Snön avtog på vägen mot arlanda, men det var en betydande försening pga vädret.
Som vanligt fastnade jag i säkerhetskontrollen pga mina stövlar. Att jag inte lär mig att ta av dem och lägga i lådan. Hur som helst så gick planet i tid, vi hann fika lite snabbt innan avgång och det gick smidigt till Frankfurt. Dock var vi sena vid landningen, vilket innebar en minst sagt rask promenad (nästan springtur för min del) över till nästa flyg. Frankfurt är stort! I högklackade stövlar och med en grym förkylning känns det ännu större.
Genomsvettig och trött sätter jag (och U, fast inte lika svettig och trött) mig på planet mot Rom. Även den flygningen gick bra utan någon direkt turbulens. Väl framme i Italien var det varmt, eller så var min feber högre, men jag svettades enormt iaf. Vi gick till bagagebandet och väntade på våra väskor, och där blev vi ståendes tills bandet stannat och insåg tillsammans med ett helt gäng andra svenskar att våra väskor inte kommit fram. De var kvar i Frankfurt. Uppenbarligen hade inte de som körde väskor stressat lika mycket som vi gjorde. Vi fick beskedet om att väskorna skulle komma till flygplatsen ca 17.30 och att vi skulle få dem till hotellet under kvällen eller morgonen.
Den vilda jakten på det svarta hotellet
Så, utan bekväma skor, astmamedicin eller hostmedicin tog vi oss an uppgiften att åka in mot centrum för att sen ta oss vidare mot hotellet. Vi tog en buss för 8 euro/person, vilket var billigaste sättet att ta sig in mot centrum och samtidigt få se lite av naturen och staden. Vi fick även bekräftat att det var varmt, 20 grader och strålande solsken. En egenhändigt gjord profetia som sa att bussen skulle släppa av oss nånstanns mitt i vem-vet-vart gick i uppfyllelse. Vi hamnade på piazza Cavour, som vi aldrig hört talas om.
Nåja, i en närliggande kiosk hittade vi en karta, som visserligen inte visade var hotellet låg, men väl var tunnelbana och Castell Sant Angelo fanns.
Så vi promenerade iväg mot CSA, och hittade en marknad och en fin vy av Peterskyrkan. Tyvärr lyckades vi gå fel, men efter en snabb, nåja, omnavigering så hittade vi först ett apotek för hostmedicin och sedan en tunnelbana och rätt station. Det var den enkla delen av att hitta till hotellet. Att sen ta sig från tunnelbanan till hotellet var inte direkt enkelt. Vi hittade rätt gata, men den visades sträcka sig genom en halv stad, och ingen vi frågade visste var hotellet låg. Till slut hittade vi dock en man som ringde en bekant och engagerade ett helt gäng människor i jakten på vårt hotell. Han lyckades komma fram till var det låg, men kunde inte förklara vägen utan skjutsade oss hela vägen till hotellet. Hur underbara människor finns det inte?!
Väl på hotellet hade naturligtvis inte väskorna kommit, och maten på hotellet var varken ätbar eller i någon vettig prisklass. Vi åt oss mätta på varsin chokladbar och la oss tidigt. Natten spenderades ömsom sovandes ömsom funderandes över hur illa astma kan bli innan det är skadligt för lungorna. Det är inte lätt att sova när man inte kan andas och dessutom hostar upp lungorna en gång/halvtimme, bara som ett tips ;)
Övrig tips som kan vara bra att ha i huvudet inför en resa är:
1. använd de bekväma skorna från början
2. packa alla mediciner i handbagaget
3. kontrollera exakt hur du tar dig till hotellet redan när du bokar rum
4. köp en karta innan du åker till en ny stad, det är alltid en bra idé att veta lite mer om var man kan hamna.
lägesrapport
1. feber, hosta, ont i kroppen
2. fortfarande vulkanutbrott på Island och chansen att vi kommer iväg till Rom minskar varje timme
3. V har fått nya joggingskor för 600 pix, utprovade efter hennes fötter.
4. ont i njurar efter för dålig vattenkonsumtion
Låter som att jag har en toppenkväll va? Det är egentligen inte hela världen, jag har lösningar på det mesta:
1. te, glass, criminal minds på DVD
2. vi semestrar oavsett land, blir de titne mer än till stockholm så får det bli så. Semester ska vi ha iaf
3. tja, mindre shopping för mig, men gladare sällskap vid joggingturerna
4. dricka vatten i mängder (fast kanske borde uppsöka en läkare för kontroll snart)
Så, lösningsfokuserat tänkande :D
Imorn har jag två patienter och en konferens..... det går nog bra :D
2. fortfarande vulkanutbrott på Island och chansen att vi kommer iväg till Rom minskar varje timme
3. V har fått nya joggingskor för 600 pix, utprovade efter hennes fötter.
4. ont i njurar efter för dålig vattenkonsumtion
Låter som att jag har en toppenkväll va? Det är egentligen inte hela världen, jag har lösningar på det mesta:
1. te, glass, criminal minds på DVD
2. vi semestrar oavsett land, blir de titne mer än till stockholm så får det bli så. Semester ska vi ha iaf
3. tja, mindre shopping för mig, men gladare sällskap vid joggingturerna
4. dricka vatten i mängder (fast kanske borde uppsöka en läkare för kontroll snart)
Så, lösningsfokuserat tänkande :D
Imorn har jag två patienter och en konferens..... det går nog bra :D
söndagsångest
Nej, inte för att det är vardag imorgon, jag trivs fortfarande oförskämt bra :) Mer för att jag gjort saker som måste göras, men som inte kommer landa väl hos vissa personer. Nåja, ni som vet vad det handlar om behöver inte fundera, å ni som inte vet behöver inte veta. Jag är stolt över att det är gjort, men livrädd för konsekvenserna. Men det ordnar sig med tiden.
Dessutom vet jag inte om vår planerade semesterresa blir av. På torsdag ska vi flyga till Rom, eller det är iaf planen. Men just nu ligger ett stort moln av aska från vulkanen Eyjafjallajökul i luftrummet som vi skulle nyttja. Detta innebär att all flygtrafik är instaälld och har varit de senaste dagarna. Tidigast imorgon börjar luftrummet öppnas, men ingen verkar egentligen veta hur vindarna bär och hur länge utbrottet kan tänkas hålla på. Jag behöver verkligen den här semestern så det här kom verkligen olägligt. Å andra sidan kanske det är lite ego att tänka så? Jag menar, min semester är en droppe i havet jämfört med de bekymmer som kan komma om det här pågår en längre tid. Tänk vilka transporttider som blir, klimatförändringar osv. På något sätt undrar jag lite hur jag och övriga resenärer tänker när vi fokuserar på våra egna resor, istället för på hur det här kan påverka världen. Undrar egentligen hur mycket föroreningarna minskat under de här dagarna när flygplanen inte kunnat flyga, och hur mycket den nedfallande askan kommer påverka naturen. På något sätt börjar jag nästan fundera lite om det här är jordens sätt att ge oss en smäll på fingrarna för hur vi beter oss mot den. Vi kanske ska börja inse att vi är otroligt sårbara och utsatta inför naturens nycker?
Nåja, jag är utsatt även för andras nycker, men jag klarar mig. Synd bara att det ska drabba barnen. Fattar inte hur man kan neka till att träffa sitt barn bara för att hon inte vill göra det på hans sätt. *grrrr* Nåja, det kommer ordna sig det med.
Nu ska jag grubbla vidare och kanske fundera på sömn inför arbetsdagen imorn.
God natt på er!
Dessutom vet jag inte om vår planerade semesterresa blir av. På torsdag ska vi flyga till Rom, eller det är iaf planen. Men just nu ligger ett stort moln av aska från vulkanen Eyjafjallajökul i luftrummet som vi skulle nyttja. Detta innebär att all flygtrafik är instaälld och har varit de senaste dagarna. Tidigast imorgon börjar luftrummet öppnas, men ingen verkar egentligen veta hur vindarna bär och hur länge utbrottet kan tänkas hålla på. Jag behöver verkligen den här semestern så det här kom verkligen olägligt. Å andra sidan kanske det är lite ego att tänka så? Jag menar, min semester är en droppe i havet jämfört med de bekymmer som kan komma om det här pågår en längre tid. Tänk vilka transporttider som blir, klimatförändringar osv. På något sätt undrar jag lite hur jag och övriga resenärer tänker när vi fokuserar på våra egna resor, istället för på hur det här kan påverka världen. Undrar egentligen hur mycket föroreningarna minskat under de här dagarna när flygplanen inte kunnat flyga, och hur mycket den nedfallande askan kommer påverka naturen. På något sätt börjar jag nästan fundera lite om det här är jordens sätt att ge oss en smäll på fingrarna för hur vi beter oss mot den. Vi kanske ska börja inse att vi är otroligt sårbara och utsatta inför naturens nycker?
Nåja, jag är utsatt även för andras nycker, men jag klarar mig. Synd bara att det ska drabba barnen. Fattar inte hur man kan neka till att träffa sitt barn bara för att hon inte vill göra det på hans sätt. *grrrr* Nåja, det kommer ordna sig det med.
Nu ska jag grubbla vidare och kanske fundera på sömn inför arbetsdagen imorn.
God natt på er!
Långfredag: långsamt, långsamt och sol
Jag sitter vid köksbordet och tittar ut på gården. Där smälter snöhögarna bort, en stor del av marken är bar och temperaturen ligger runt 5 plusgrader. Det är påsk, och vår :)
Vi sov länge idag, låg i sänge till klockan var närmare elva. Igår hade vi min mor, hennes sambo och min lillebror här på lite påskmiddag. En enkel middag bestående av smörgåsar med mängder av pålägg, grönsaker, frukt ost och kex, och lite godis naturligtvis. Det var helmysigt. Den här dagen var planerad till städning, men när jag klev in genom yttredörren efter jobbet igår så luktade det såpa i lägenheten, och det var rent i de flesta rummen. Min U hade städat, å det var såååå fint :D
Jag hade en helt underbar dag hela dagen igår. Jobbet flöt på, vi fick påskägg av chefen (jag med!) och många var lediga. Det var lugnt och skönt men ändå mycket att göra. 500 nya tester att plugga in (kanske en liten överdrift), träffa patient och titta på film om psykopater och mördare. Sweet!
Livet känns skönt just nu, visst samma moln som alltid på himlen men jag börjar vänja mig. Nästa vecka ska vi titta på hus :D
Vad gäller barnen så är det lite upp och ner, Allt som oftast vill inte V iväg till sin pappa under veckan hon ska dit utan stannar några dagar extra hos mig. Inte helt friktionsfritt, men det gör inget, hon står på sig mot honom och de tär så skönt att se hur mycket hon växt och hur stark hon blivit. Tänk om jag hade varit så stark och kunnat sagt ifrån mot honom! L är det kanske lite sämre med. Hon ska ju vara hos sin far varje söndag, men vill inte längre. De senaste två söndagarna (de enda gångerna hon varit hos honom på ett år) har hon kommit hem och varit snuvig, kliat sig i ögonen och på fingrarna och naturligtvis försökt dölja det för mig. Dessutom har hon börjat ha mardrömmar natten innan och ett par nätter efter hon varit där, plus att hon varit så orolig att hon haft ont i magen :( Förra söndagen hade hon så ont att jag fick ringa sjukvårdsrådgivningen för att höra vad de trodde om det hela. De trodde oro, men att vi skulle vara vaksamma. L talade om för mig att hon inte vill till sin pappa mer, utan att hon vill att han kommer hit och träffar henne. Jag lovade att jag ska göra så gott jag kan och att hon inte behöver åka dit igen. Sen dess har hon inte haft ont i magen mer. Mitt ombud har faxat hans ombud om det hela, men vi har inte fått något svar. Nåja, de tär en strid att ta på söndag, inte idag.
Jaha, andra tråkiga saker är att en av mina närmsta vänner är osams med min sambo, och vill itne ens prata med honom så de kan reda ut vad som hänt. Jag har sagt att jag tänker inte lägga mig i deras strid men att jag vill att de löser det, för det påverkar alla runtomkring; det tar energi från mig, vilket påverkar mina barn, det tar energi från dem vilket påverkar allt som de tar sig för och framför allt hennes barn och sambo. Själv tycker jag hela situationen är absurd och att alla inblandade beter sig som fyraåringar som kastar saker på varandra i en sandlåda, på den nivån är det.
Roligare är att min väninna ska gifta sig och att jag ska vara tärna :D Det är mycket jobb, lite stressigt men otroligt roligt! Det är alltid underbart att se ens vänner lyckliga :)
Under helgen ska jag bli klar med min enkät till uppsatsen, den ska bara pusslas ihop så de tär itne så himla mycket jobb. Sen ska jag försöka få ut den under nästa vecka, karlskoga och hinseberg är klara och jag hoppas att det räcker med svar från dem. Annars får jag försöka hitta fler anstalter att dela ut enkäter på, det löser sig :)
Jag mår så otroligt bra av att hela tiden få ny input i form av kunskap och att få använda min hjärna i den utsträckning jag gör. Önskar bara att folk kunde använda sina hjärnor lite mer runtmkring mig med... verkar inte vara så hela tiden dock. Det gör mig ledsen och arg.
Men nu är det påskhelg! Och jag tänker inte sörja att de spikade upp en profet på korsett, eftersom det skapade förutsättningar för att kristendomen spreds över världen (tyvärr har ju inte alla fattat vad den går ut på även 2000 år senare).
Vååååååår!!!!!!
Påskpussar på er!
Vi sov länge idag, låg i sänge till klockan var närmare elva. Igår hade vi min mor, hennes sambo och min lillebror här på lite påskmiddag. En enkel middag bestående av smörgåsar med mängder av pålägg, grönsaker, frukt ost och kex, och lite godis naturligtvis. Det var helmysigt. Den här dagen var planerad till städning, men när jag klev in genom yttredörren efter jobbet igår så luktade det såpa i lägenheten, och det var rent i de flesta rummen. Min U hade städat, å det var såååå fint :D
Jag hade en helt underbar dag hela dagen igår. Jobbet flöt på, vi fick påskägg av chefen (jag med!) och många var lediga. Det var lugnt och skönt men ändå mycket att göra. 500 nya tester att plugga in (kanske en liten överdrift), träffa patient och titta på film om psykopater och mördare. Sweet!
Livet känns skönt just nu, visst samma moln som alltid på himlen men jag börjar vänja mig. Nästa vecka ska vi titta på hus :D
Vad gäller barnen så är det lite upp och ner, Allt som oftast vill inte V iväg till sin pappa under veckan hon ska dit utan stannar några dagar extra hos mig. Inte helt friktionsfritt, men det gör inget, hon står på sig mot honom och de tär så skönt att se hur mycket hon växt och hur stark hon blivit. Tänk om jag hade varit så stark och kunnat sagt ifrån mot honom! L är det kanske lite sämre med. Hon ska ju vara hos sin far varje söndag, men vill inte längre. De senaste två söndagarna (de enda gångerna hon varit hos honom på ett år) har hon kommit hem och varit snuvig, kliat sig i ögonen och på fingrarna och naturligtvis försökt dölja det för mig. Dessutom har hon börjat ha mardrömmar natten innan och ett par nätter efter hon varit där, plus att hon varit så orolig att hon haft ont i magen :( Förra söndagen hade hon så ont att jag fick ringa sjukvårdsrådgivningen för att höra vad de trodde om det hela. De trodde oro, men att vi skulle vara vaksamma. L talade om för mig att hon inte vill till sin pappa mer, utan att hon vill att han kommer hit och träffar henne. Jag lovade att jag ska göra så gott jag kan och att hon inte behöver åka dit igen. Sen dess har hon inte haft ont i magen mer. Mitt ombud har faxat hans ombud om det hela, men vi har inte fått något svar. Nåja, de tär en strid att ta på söndag, inte idag.
Jaha, andra tråkiga saker är att en av mina närmsta vänner är osams med min sambo, och vill itne ens prata med honom så de kan reda ut vad som hänt. Jag har sagt att jag tänker inte lägga mig i deras strid men att jag vill att de löser det, för det påverkar alla runtomkring; det tar energi från mig, vilket påverkar mina barn, det tar energi från dem vilket påverkar allt som de tar sig för och framför allt hennes barn och sambo. Själv tycker jag hela situationen är absurd och att alla inblandade beter sig som fyraåringar som kastar saker på varandra i en sandlåda, på den nivån är det.
Roligare är att min väninna ska gifta sig och att jag ska vara tärna :D Det är mycket jobb, lite stressigt men otroligt roligt! Det är alltid underbart att se ens vänner lyckliga :)
Under helgen ska jag bli klar med min enkät till uppsatsen, den ska bara pusslas ihop så de tär itne så himla mycket jobb. Sen ska jag försöka få ut den under nästa vecka, karlskoga och hinseberg är klara och jag hoppas att det räcker med svar från dem. Annars får jag försöka hitta fler anstalter att dela ut enkäter på, det löser sig :)
Jag mår så otroligt bra av att hela tiden få ny input i form av kunskap och att få använda min hjärna i den utsträckning jag gör. Önskar bara att folk kunde använda sina hjärnor lite mer runtmkring mig med... verkar inte vara så hela tiden dock. Det gör mig ledsen och arg.
Men nu är det påskhelg! Och jag tänker inte sörja att de spikade upp en profet på korsett, eftersom det skapade förutsättningar för att kristendomen spreds över världen (tyvärr har ju inte alla fattat vad den går ut på även 2000 år senare).
Vååååååår!!!!!!
Påskpussar på er!
fredagsmys
Idag är det fredag!! Härligt värre, det innebär ju att jag får sova längre än till 06 imorgon ;)
Jag har nu fått min första egna patient som ska utredas och göras riskanalys på. Spännande men lite pirrigt tycker jag. Särskilt med tanke på att hon är helt outredd och har varit rätt psykotisk. Men det blir så bra så :D
Jag har fortsatt att plugga olika tester, hittills är nedanstående instuderade och jag tror mig kunna använda dem hjälpligt:
PCL:SV
PCL-R
HCR-20
WAIS III NI
Rey Complex Figure Test (RCFT)
Jag kommer även få lära mig D-kefs, WCST och ett till som jag inte minns vad det heter, men det blir nästa vecka. Utöver det ska jag få lära mig KI (Kognitiv Intervju) nästa vecka, å få göra brottsbearbetning med nån av patienterna :D
Det står en ej monterad dubbelsäng i mitt vardagsrum just nu med.... ska försöka få ihop den så snart det bara går. Hela 20 cm extra att breda ut sig på ;)
Vi var i Stora Mellösa en stund ikväll med. Det är så lugnt o skönt där ute. Det blir verkligen en helt annan sak att vara i ett hus än att vara i en trång lägenhet, å underbart mysigt med kaminen med ;D
Nåja, nu ska jag slappa i soffa en stund innan läggdags, U är ute och gör stan säker inatt igen. Imorgon blir det teater med pappa å hela familjen (pappas fru, lillebror och bonussystrarna med respektive), ska bli jätteroligt :D
Sov gott med er!!!
Jag har nu fått min första egna patient som ska utredas och göras riskanalys på. Spännande men lite pirrigt tycker jag. Särskilt med tanke på att hon är helt outredd och har varit rätt psykotisk. Men det blir så bra så :D
Jag har fortsatt att plugga olika tester, hittills är nedanstående instuderade och jag tror mig kunna använda dem hjälpligt:
PCL:SV
PCL-R
HCR-20
WAIS III NI
Rey Complex Figure Test (RCFT)
Jag kommer även få lära mig D-kefs, WCST och ett till som jag inte minns vad det heter, men det blir nästa vecka. Utöver det ska jag få lära mig KI (Kognitiv Intervju) nästa vecka, å få göra brottsbearbetning med nån av patienterna :D
Det står en ej monterad dubbelsäng i mitt vardagsrum just nu med.... ska försöka få ihop den så snart det bara går. Hela 20 cm extra att breda ut sig på ;)
Vi var i Stora Mellösa en stund ikväll med. Det är så lugnt o skönt där ute. Det blir verkligen en helt annan sak att vara i ett hus än att vara i en trång lägenhet, å underbart mysigt med kaminen med ;D
Nåja, nu ska jag slappa i soffa en stund innan läggdags, U är ute och gör stan säker inatt igen. Imorgon blir det teater med pappa å hela familjen (pappas fru, lillebror och bonussystrarna med respektive), ska bli jätteroligt :D
Sov gott med er!!!
Idag har jag synat bluffar...
... och gissa varför jag sitter på mitt kontor och ler så mungiporna snart krampar ;D
Muf... eller hur man gör två barn besvikna på två timmar
Igår var jag på muf (muntlig förberedelse) i tingsrätten angående mina två barn. Vet egentligen inte vad jag ska skriva, men jag ger det ett försök. Vi kom dit, jag och mitt ombud, och J var redan där med sitt ombud. Vi satte oss en bit ifrån och pratade en stund och hans ombud kom och ville kolla av lite vad som hänt sen sist osv. Säga vad man vill om J, men hans ombud är iaf jäkligt trevligt och en sympatisk människa.
Mötet började med formalia och sen blev det mer av en diskussion än något annat. Jag visste ärligt inte om jag skulle skratta eller gråta större delen av tiden. J började med att ljuga domaren rätt upp i ansiktet, en lögn som direkt genomskådades. Han fortsatte med att svammla och kasta tekniska, medicinska termer omkring sig gällande allergier. Domaren fattade noll och vände sig till mig istället. J sa emot sig själv ett antal gånger, vägrade samarbeta osv osv. Det slutade med att vi kom framt ill en överenskommelse om att L ska vara hemma hos honom EN dag i veckan, så vida L vill det och inte reagerar allergiskt mot hundarna. Gör hon det så ska vi göra om. V kommer fortsätta som tidigare, men med löfte från J att jag inte behöver tvinga henne om hon inte vill.
Så långt är det väl ok, det kommer ju trots allt sluta med att L kommer vara där en gång och sen komma hem ganska snabbt och inte åka dit mer pga allergin (hon har ju reagerat på hundar tidigare).
Men när jag berättade hemma blev det annat ljud i skällan. L reagerade med att helt enkelt, rent spontant, säga "nej!" när jag talade om att hon skulle få vara hos sin pappa varje söndag, så länge hon själv vill det. V reagerade, som befarat, med ilska. Hon skrek åt mig, sparkade på saker, var allmänt orolig hela kvällen och förklarade ljudligt att hon var arg. Arg på mig för att jag inte hade ordnat så hon får vara mer hos mig, arg på sin pappa för att han inte låter henne och för att han skaffade hundar trots Ls allergi, hon var arg på domstolen som inte lyssnade på det hon sa...osv... När jag talade om för henne att hennes pappa hade lovat att jag inte skulle behöva tvinga henne utan att hon bara behöver säga till om hon vil stanna, blev hennes svar: Det där säger han bara, han menar det inte.
Jippi :(
Idag är jag helt väck, vet fortfarande itne om jag ska skratta eller gråta. Men är full av tillförsikt om att det kommer ordna sig. Synd bara att det är en vecka kvar innan jag ska träffa min terapeut.
Positivare är att jag snart gått igenom alla manualer på alla test jag ska kunna, och det börjar bli dags att komma igång med testning snart :D jag trivs fortfarande lika bra, önskar att den här praktiken aldrig skulle ta slut.
Puss o Kram på er alla goa människor, nu ska jag återgå till arbete.
Mötet började med formalia och sen blev det mer av en diskussion än något annat. Jag visste ärligt inte om jag skulle skratta eller gråta större delen av tiden. J började med att ljuga domaren rätt upp i ansiktet, en lögn som direkt genomskådades. Han fortsatte med att svammla och kasta tekniska, medicinska termer omkring sig gällande allergier. Domaren fattade noll och vände sig till mig istället. J sa emot sig själv ett antal gånger, vägrade samarbeta osv osv. Det slutade med att vi kom framt ill en överenskommelse om att L ska vara hemma hos honom EN dag i veckan, så vida L vill det och inte reagerar allergiskt mot hundarna. Gör hon det så ska vi göra om. V kommer fortsätta som tidigare, men med löfte från J att jag inte behöver tvinga henne om hon inte vill.
Så långt är det väl ok, det kommer ju trots allt sluta med att L kommer vara där en gång och sen komma hem ganska snabbt och inte åka dit mer pga allergin (hon har ju reagerat på hundar tidigare).
Men när jag berättade hemma blev det annat ljud i skällan. L reagerade med att helt enkelt, rent spontant, säga "nej!" när jag talade om att hon skulle få vara hos sin pappa varje söndag, så länge hon själv vill det. V reagerade, som befarat, med ilska. Hon skrek åt mig, sparkade på saker, var allmänt orolig hela kvällen och förklarade ljudligt att hon var arg. Arg på mig för att jag inte hade ordnat så hon får vara mer hos mig, arg på sin pappa för att han inte låter henne och för att han skaffade hundar trots Ls allergi, hon var arg på domstolen som inte lyssnade på det hon sa...osv... När jag talade om för henne att hennes pappa hade lovat att jag inte skulle behöva tvinga henne utan att hon bara behöver säga till om hon vil stanna, blev hennes svar: Det där säger han bara, han menar det inte.
Jippi :(
Idag är jag helt väck, vet fortfarande itne om jag ska skratta eller gråta. Men är full av tillförsikt om att det kommer ordna sig. Synd bara att det är en vecka kvar innan jag ska träffa min terapeut.
Positivare är att jag snart gått igenom alla manualer på alla test jag ska kunna, och det börjar bli dags att komma igång med testning snart :D jag trivs fortfarande lika bra, önskar att den här praktiken aldrig skulle ta slut.
Puss o Kram på er alla goa människor, nu ska jag återgå till arbete.
life in progress.... or regress?
Oj oj oj, vad det var längesen jag skrev nåt. Jag har påbörjat min praktik på Rättspsykiatriska kliniken i Örebro nu iaf, och hej vad rätt det känns :D Kollegorna är underbara, arbetsuppgifterna stimulerande och patientern förvånandsvärt lugna och "normala". Hittills har jag varit på avdelningarna och bara "hängt med" för att se vad de gör där, läst in mig på PCL-SV, PCL-R, HCR-20 och några andra bedömningsinstrument, samt påbörjat en första riskanalys, vilket innebar en pappershög på ca 2 dm (på höjden då) journaler som jag plöjt igenom. Men detta journalläsande har gjort mig lite...ehm... nej, mycket, konfunderad över vad fan psykvården håller på med egentligen. Här har vi då en patient som farit in och ut på allmänpsyk de senaste X-många antal åren, LPT:ats en vecka eller två, skrivits ut och sedan kommit tillbaka några dagar senare igen. Ingen psykologkontakt utom en kort (!) utredning, inga samtal, ingen behandling... prat om behandling visst, men inget hände. Tacka fan för att människan blir desperat. Så just nu upplever jag en enorm frustration, dels över den sk psykvården som uppenbarligen inte gör annat än delar ut tabletter och hoppas att problemet ska försvinna (när det istället egentligen blir värre pga förstärkning) och dels över att enskilda människor inte kan ta sitt ansvar som människor och börja bete sig som vuxna. Mer än så kan jag inte säga pga sekretess..... men jag blir så frustrerad!!!!! Samtidigt vidhåller jag att jag hamnat på helt rätt ställe, njuter av att åka dit på morgonen (även om jag är äckligt trött) och bara generellt stortrivs där jag är :).
Förra måndagen var jag med V till soc, för att hon skulle få säga sin mening. Jag frågade henne inte efteråt om vad som hade sagts, utan talade bara om att om hon ville berätta så fick hon, å om hon inte ville så var det lika ok det med. Hon sa inget. Idag kom pappret med posten. Det sa lika mycket det.... ingenting. Mer än att V skulle vilja bo som nu OM hennes lillasyster kunde bo hos pappan. Ja men är inte det självklart? Hon saknar ju sin lillasyster. Sen stod det "ibland blir pappa arg och då är det inte så roligt", det vet vi ju.... han gormar o skriker och slår i saker när han blir arg :S. Han hade förnekat allt våld och hot, å dessutom sagt att samarbetet funkat jättebra innan lilltösen blev allergisk. Det var ju kanske inte helt sant då....
Nåja, så nu sitter jag här och är frustrerad över människor i allmänhet, och vissa i synnerhet, och har lite oro/ångest inför måndagens muf.
Å andra sidan: Jag har världens underbaraste man som vill dela sitt liv med mig och barnen, som hjälper och stöttar i allt och bara är allmänt... underbar! Jag har dessutom världens underbaraste barn som lyser upp min tillvaro 86400 sekunder per dygn. Jag har eget kontor, har hamnat där jag vill vara yrkesmässigt, har kommit igång så smått med uppsatsen och har skaffat mig en jättesöt Fiat Brava. Ja just det... jag har köpt bil!!! Jag skrapade rent mina sparkonton och sparade mig närmare 60 minuters resväg per dag, t/r då.
Livet är underbart och imorgon ska ajg på möte med riskanalysgruppen och öva PCL-R ,plus gå på föreläsning anordnad för och av personalen på rättspsyk. Å jag har världens bästa handledare!!!!
Trött som skrutt är jag, men över lag så är livet härligt att leva just nu... å snart är det vår ;D
Grattis till bebisen A, förresten! Å välkommen till världen lilla S, må du leva många, långa, lyckliga år!!
Puss o kram på er alla underbara männsikor!
PS. Vintern är fortfarande kvar... det har snöat flera dm till sen jag skrev sist, och trots takdropp på soldagarna så är det fortfarande minusgrader ute.
Förra måndagen var jag med V till soc, för att hon skulle få säga sin mening. Jag frågade henne inte efteråt om vad som hade sagts, utan talade bara om att om hon ville berätta så fick hon, å om hon inte ville så var det lika ok det med. Hon sa inget. Idag kom pappret med posten. Det sa lika mycket det.... ingenting. Mer än att V skulle vilja bo som nu OM hennes lillasyster kunde bo hos pappan. Ja men är inte det självklart? Hon saknar ju sin lillasyster. Sen stod det "ibland blir pappa arg och då är det inte så roligt", det vet vi ju.... han gormar o skriker och slår i saker när han blir arg :S. Han hade förnekat allt våld och hot, å dessutom sagt att samarbetet funkat jättebra innan lilltösen blev allergisk. Det var ju kanske inte helt sant då....
Nåja, så nu sitter jag här och är frustrerad över människor i allmänhet, och vissa i synnerhet, och har lite oro/ångest inför måndagens muf.
Å andra sidan: Jag har världens underbaraste man som vill dela sitt liv med mig och barnen, som hjälper och stöttar i allt och bara är allmänt... underbar! Jag har dessutom världens underbaraste barn som lyser upp min tillvaro 86400 sekunder per dygn. Jag har eget kontor, har hamnat där jag vill vara yrkesmässigt, har kommit igång så smått med uppsatsen och har skaffat mig en jättesöt Fiat Brava. Ja just det... jag har köpt bil!!! Jag skrapade rent mina sparkonton och sparade mig närmare 60 minuters resväg per dag, t/r då.
Livet är underbart och imorgon ska ajg på möte med riskanalysgruppen och öva PCL-R ,plus gå på föreläsning anordnad för och av personalen på rättspsyk. Å jag har världens bästa handledare!!!!
Trött som skrutt är jag, men över lag så är livet härligt att leva just nu... å snart är det vår ;D
Grattis till bebisen A, förresten! Å välkommen till världen lilla S, må du leva många, långa, lyckliga år!!
Puss o kram på er alla underbara männsikor!
PS. Vintern är fortfarande kvar... det har snöat flera dm till sen jag skrev sist, och trots takdropp på soldagarna så är det fortfarande minusgrader ute.
Vikten av att våga verbalisera en känsla
Idag har jag varit hos min terapeut, som alltid på måndagar. Jag vidhåller naturligtvis att alla borde ha en egen O, finns inget bättre än att få en objektiv reflektion på tankar, funderinga roch känslor man har. Idag pratade vi om att jag tillåter mig själv mer utrymme, att jag ser saker som tidigare varit osynliga och svårbegripliga för mig och om att jag hittat ett produktivt sätt att vara envis. Jag har nämligen varit lite modig idag, jag har verbaliserat (satt ord på) min oro inför det snabbyttrande som jag bett soc om att göra inför muf:en. Oron har inte varit angående utkomsten, utan om att behöva sitta tillsammans med en man som under så många år behandlat mig som en trasa och få skit slängd på mig utan nån som helst möjlighet att försvara mig. Det modiga bestod i att faktiskt ringa till den handläggare som vi ska träffa och förklara läget, berätta hur samarbetssamtalen gick och be om att slippa träffa barnens pappa. Kvinnan ifråga var mer än förstående och satte genast upp en enskild tid till mig. Det var inte svårare än så, men för mig tog detta flera dagar av oro och funderingar så det var stort för mig. Varje steg jag tar som innebär att jag på något sätt sätter mig emot honom tar otroligt mycket kraft och just mod, det ger mig ångest även om den inte är så kraftig längre.
Det andra vi pratade om var ju då det här med att få distans och verkligen se hur ens liv varit och att sätta ord på det. Vi pratade om hur mycket jag vuxit som människa de senaste månaderna sen jag faktiskt klarade av att erkänna att jag blev psykiskt misshandlad under väldigt många år av min dåvarande make. Att inse, sätta ord på och acceptera utan att känna skam över det har gett mig styrka, envishet och ett lugn i att aldrig mer hamna där. Jag kommer inte någonsin tillåta någon att behandla mig på det sättet igen. Det svär jag på allt heligt.
Det har hänt fler positiva saker, som att V äntligen börjar berätta vad det är hon vill, varför hon inte sagt något tidigare och hur hon känner om våra reaktioner. Det är en otrolig lättnad även om vissa saker hon berättar gör ont i mammahjärtat, för det är sånt hon inte skulle behöva känna eller tänka på. Hon skulle egentligen till sin far idag, men bad honom om att få stanna till imorn. Han sa ja till det, och det var skönt att se hur lugn och glad hon blev då :)
Snart kommer U hem, efter en hel jäkla vecka :D Snacka om att jag har varit rastlös, men det har ju resulterat i att jag hunnit sticka en massa och fyllt frysen med både mat- och fikabröd. Saknar honom så mycket!
Men nu har kaffe runnit ner och dofter ljuvligt i hela lägenheten, så nu ska jag ta mig en kopp och en bulle, o sen kanske jag ska sticka lite till ;)
Ha en helt underbar vinterdag allihop!!
Ps. Det har snöat ännu mer, och isbanan vid parken är spolad :D temp idag ca -5.
Det andra vi pratade om var ju då det här med att få distans och verkligen se hur ens liv varit och att sätta ord på det. Vi pratade om hur mycket jag vuxit som människa de senaste månaderna sen jag faktiskt klarade av att erkänna att jag blev psykiskt misshandlad under väldigt många år av min dåvarande make. Att inse, sätta ord på och acceptera utan att känna skam över det har gett mig styrka, envishet och ett lugn i att aldrig mer hamna där. Jag kommer inte någonsin tillåta någon att behandla mig på det sättet igen. Det svär jag på allt heligt.
Det har hänt fler positiva saker, som att V äntligen börjar berätta vad det är hon vill, varför hon inte sagt något tidigare och hur hon känner om våra reaktioner. Det är en otrolig lättnad även om vissa saker hon berättar gör ont i mammahjärtat, för det är sånt hon inte skulle behöva känna eller tänka på. Hon skulle egentligen till sin far idag, men bad honom om att få stanna till imorn. Han sa ja till det, och det var skönt att se hur lugn och glad hon blev då :)
Snart kommer U hem, efter en hel jäkla vecka :D Snacka om att jag har varit rastlös, men det har ju resulterat i att jag hunnit sticka en massa och fyllt frysen med både mat- och fikabröd. Saknar honom så mycket!
Men nu har kaffe runnit ner och dofter ljuvligt i hela lägenheten, så nu ska jag ta mig en kopp och en bulle, o sen kanske jag ska sticka lite till ;)
Ha en helt underbar vinterdag allihop!!
Ps. Det har snöat ännu mer, och isbanan vid parken är spolad :D temp idag ca -5.
Nygammal kunskap
Idag har jag gjort nåt som ajg inte provat sen jag var..oj... kanske 13-14 år? Jag har stickat! Ja, ja, jag börjar bli tant, det kan jag villigt erkänna. Å det är lite trevligt, jag kan faktiskt unna mig att tycka stickning är roligt, och att lösa korsord, baka, laga mat.... Vad det blir får ni se nån gång när de tär nåt att visa upp... i dagsläget är det mest ojämnt och trassligt, men det blir bättre för varje varv :) Det intressanta är väl att det liksom sitter kvar i fingrarna, bara jag fick titta på hur man gör så gick det va bara farten sen. Det svåra är ju att spänna garnet lika hårt/löst hela tiden.. men det kommer ;)
Ännu roligare var det att V satt med mig, A och As mamma och stickade... jättemysigt att hon vill lära sig och hon är verkligen jätteduktig :D
Dessutom har jag fått massage av min underbara nästangranne idag... hon har gått en massagekurs i skolan och behövde öva på nån, så jag ställde upp ;) Hemskt trevligt måste jag säga :D
Nehej, ett varv till på stickningen innan sovdags kanske... å titta färdigt på filmen på tv. De kör en gammal klassiker idag, sova med fienden, otroligt bra film som i mycket speglar många kvinnors vardag.
Å så måste jag ju bara säga att jag saknar U som fortfarande är i Sälen. Han har varit borta i 3 dagar och jag är färdig att klättra på väggarna här.....
Kram o go´natt på er!
Ännu roligare var det att V satt med mig, A och As mamma och stickade... jättemysigt att hon vill lära sig och hon är verkligen jätteduktig :D
Dessutom har jag fått massage av min underbara nästangranne idag... hon har gått en massagekurs i skolan och behövde öva på nån, så jag ställde upp ;) Hemskt trevligt måste jag säga :D
Nehej, ett varv till på stickningen innan sovdags kanske... å titta färdigt på filmen på tv. De kör en gammal klassiker idag, sova med fienden, otroligt bra film som i mycket speglar många kvinnors vardag.
Å så måste jag ju bara säga att jag saknar U som fortfarande är i Sälen. Han har varit borta i 3 dagar och jag är färdig att klättra på väggarna här.....
Kram o go´natt på er!
Nu så!
Nu har vi skidor, hela familjen! V och L har fått nya (såna man fäster på kängorna så inga pjäxor behövs). Själv hittade jag ett par gamla, slitna på Blocket... funkar iaf i år så får vi se sen om jag känne ratt jag vill fortsätta.. det bästa av allt var väl att devar gratis, så allt jag behövde köpa till mig själv var pjäxor :)
L och jag har jagat runt hela dan, handlat mat och skidor, fikat med pappa, hämtat skidor.... jag är helt slut! Så nu ska jag göra en sista insats för dagen och städa Vs rum medan jag bakar kärleksmums ;) Recept finns här!
Ha det gott nu vänner, här kommer en ny vecka!!
L och jag har jagat runt hela dan, handlat mat och skidor, fikat med pappa, hämtat skidor.... jag är helt slut! Så nu ska jag göra en sista insats för dagen och städa Vs rum medan jag bakar kärleksmums ;) Recept finns här!
Ha det gott nu vänner, här kommer en ny vecka!!
Längdskidor och paltkoma
Igår var jag och U på bio och såg "It´s complicated". Den var riktigt rolig och rekomenderas varmt, det blev många skratt, några "nästan tårar" och ett antal "aww", klart värd att se :D
Innan det var V här en stund. Det är egentligen pappavecka, men hon vill komma så jag sa ok och det gjorde uppenbarligen han med. Jätteskönt att få äta fredagsmiddag med hela familjen, men lite tråkigt när hon skulle gå. Hon var ledsen och vill inte. Hon bråkade, vägrade klä sig, kastade saker omkring sig och sa "jag vill inte gå!", "jag vill inte lämna dig". Det gör så ont i mig att se henne sån här, veta att hon tvingas till sin far mot sin vilja.... och jag kan inte göra ett skit. Men det är ju snart måndag igen och då kommer hon ju hem :)
Kom förresten på att de tär lite drygt en månad sen U och ajg var på vår först "officiela" dejt, och gjorde vårt förhållande officielt.... även fast vi träffades en månad innan. Vi har alltså känt varann i ungefär två månader, och allt känns fortfarande bra, nästan för bra för att vara sant :)
Idag var vi (Jag, U och L) hos en väninna och åt pitepalt för första gången nånsin. Jag åt två innan jag var proppmätt :D Gott var det, även om inte L tyckte det... hon petade ur fläsket och åt det... funkade det med ;)
Efter det var vi ut till Coop Forum och handlade. Lite mat för närmsta dagarna, ny stekpanna och längdskidor till L. Skulle ha köpte till V med, men det fanns inte i hennes storlek :( Så nu söker jag med lykta efter skidor till henne och mig... ska ut en sväng imorn och kolla vidare. Roligt att barnen är intresserade av att komma ut och åka skidor, jag ha rinte stått på ett par sen ajg gick i mellanstadiet, men det är väl bara att prova ;)
U åker till sälen imorn och är borta en hel vecka, det känns hel mysko. Vi har nog inte varit ifrån varann mer än en eller två dar sen vi började träffas på allvar, men det ska nog gå bra.... blir mycket bakande under veckan ;)
Innan det var V här en stund. Det är egentligen pappavecka, men hon vill komma så jag sa ok och det gjorde uppenbarligen han med. Jätteskönt att få äta fredagsmiddag med hela familjen, men lite tråkigt när hon skulle gå. Hon var ledsen och vill inte. Hon bråkade, vägrade klä sig, kastade saker omkring sig och sa "jag vill inte gå!", "jag vill inte lämna dig". Det gör så ont i mig att se henne sån här, veta att hon tvingas till sin far mot sin vilja.... och jag kan inte göra ett skit. Men det är ju snart måndag igen och då kommer hon ju hem :)
Kom förresten på att de tär lite drygt en månad sen U och ajg var på vår först "officiela" dejt, och gjorde vårt förhållande officielt.... även fast vi träffades en månad innan. Vi har alltså känt varann i ungefär två månader, och allt känns fortfarande bra, nästan för bra för att vara sant :)
Idag var vi (Jag, U och L) hos en väninna och åt pitepalt för första gången nånsin. Jag åt två innan jag var proppmätt :D Gott var det, även om inte L tyckte det... hon petade ur fläsket och åt det... funkade det med ;)
Efter det var vi ut till Coop Forum och handlade. Lite mat för närmsta dagarna, ny stekpanna och längdskidor till L. Skulle ha köpte till V med, men det fanns inte i hennes storlek :( Så nu söker jag med lykta efter skidor till henne och mig... ska ut en sväng imorn och kolla vidare. Roligt att barnen är intresserade av att komma ut och åka skidor, jag ha rinte stått på ett par sen ajg gick i mellanstadiet, men det är väl bara att prova ;)
U åker till sälen imorn och är borta en hel vecka, det känns hel mysko. Vi har nog inte varit ifrån varann mer än en eller två dar sen vi började träffas på allvar, men det ska nog gå bra.... blir mycket bakande under veckan ;)
fortfarande vinter :D
ja, nu har mer än halva januari gått, och snön ligger fortfarande kvar, inga teckan på att det ska börja töa heller. Temperaturen ligger runt -5 grader och de senaste dagarna har det kommit ytterligare några cm snö. Barnen är sugna på att åka skidor, men jag är lite undrande till hur ekonomin ser på den saken.... längdskidor är visserligen inte billiga, men de är långt ifrån gratis och två par barnskidor med stavar, och ett par till mig blir rätt mycket pengar :( jättetråkigt när det är sån härlig vinter... men jag söker med lykta på alla swopping-sajter och skänkes, och säljes.... det kanske går att hitta nåt. Annars verkar det som att de spolat is borta i saxonparken, så vi kan åka skridskor iaf... alltid nåt :D fast jag har ju inte stått på ett ar skridskor på snart tjugo år... men det löser sig.
I övrigt flyter livet på så bra det bara kan: har fått datum hos tingsrätten för muf, barnen mår bra, jag är fortfarande kär och kan knappt tro att jag hittat en så underbar man :D Enda molnet just nu är väl att jag blir mer och mer orolig för v (ni som är insatta vet varför), tyvärr är det inget jag kan påverka utan att riskera att bli anklagad för umgängessabotage, och det tänker jag inte bjuda på. Jag kan inte mer än finnas som stöd för henne, och hoppas att det räcker.
Nu ska ajg ta mellanmål med lilltösen, och sen är det nästan dags att fixa käk och så. Ikväll kommer A med sambon och prinsessorna. Härligt värre :D
I övrigt flyter livet på så bra det bara kan: har fått datum hos tingsrätten för muf, barnen mår bra, jag är fortfarande kär och kan knappt tro att jag hittat en så underbar man :D Enda molnet just nu är väl att jag blir mer och mer orolig för v (ni som är insatta vet varför), tyvärr är det inget jag kan påverka utan att riskera att bli anklagad för umgängessabotage, och det tänker jag inte bjuda på. Jag kan inte mer än finnas som stöd för henne, och hoppas att det räcker.
Nu ska ajg ta mellanmål med lilltösen, och sen är det nästan dags att fixa käk och så. Ikväll kommer A med sambon och prinsessorna. Härligt värre :D
Familjefunderingar
Ok, så nu ska jag skriva uppsats om kriminella och deras uppväxtförhållanden. Jättelätt.... NOT!
Problem nummer ett vad gäller tidigare forskning är att allt är gjort på ungdomar, mindre bekymmer visst... men de thade varit skönt om det fanns forskning på livstidskriminella med (vilket är vad jag komemr undersöka).
Problem två är operationalisering av familjestruktur. I USA, där den mesta av forskningen är gjord, operationaliserar man som så: single parent, never married, intact family. Jaha? Vad händer med en nybildad famlj då? Eller varannan vecka boende? Eller de som bor i familjer som inte innehåller nån av föräldrarna men kanske far/morföräldrar, eller fosterfamiljer?
Frågan på varannan vecka boendet fick jag av en kompis som för tillfället befinner sig i USA (Tack Anders!), de har inget sånt. Eftersom att en skillsmässa per definition där innebär samarbetssvårigheter, så anser man inte att föräldrarna ska kunna samarbeta om barnen på det sättet. Vilket är fullt logiskt för min del, men ställer andra frågor... som kanske inte har med uppsatsen att göra....
Finns det verkligen forskningsstöd för att barnen ska bo varannan vecka, som det har avrit här i sverige unde rätt många år? Problemen som framkommit i forskningen ang ensamstående familjer är bristen på tid och pengar, framförallt då tiden som kan spenderas med barnen. Detta leder till att barn i familjer med bara en förälder har högre risk för kriminellt beteende och psykiska problem. Så vad händer om ett barn slussas varannan vecka mellan TVÅ familjer med en förälder i varje? Barn behöver ju även stabilitet och rutiner för att känna sig trygga, så hur påverkar det att barnet har olika rutiner varannan vecka (eller inga alls)? Kan det vara så att det system vi byggt upp "för barnens skull" och "för barnens rätt till båda föräldrarna" kanske tom kan ha skapat MER otrygghet, psykisk ohälsa och ungdomskriminalitet???
Jag vet att det hr inte alls är pk att fundera över, men nån måste ju göra det. Det ska dessutom tilläggas att vid sista mötet på soc så fick jag veta att de inte längre rekomenderar varannan vecka boende på rutin. Kanske de haft samma funderingar som jag?
Var finns forskningen?????
Problem nummer ett vad gäller tidigare forskning är att allt är gjort på ungdomar, mindre bekymmer visst... men de thade varit skönt om det fanns forskning på livstidskriminella med (vilket är vad jag komemr undersöka).
Problem två är operationalisering av familjestruktur. I USA, där den mesta av forskningen är gjord, operationaliserar man som så: single parent, never married, intact family. Jaha? Vad händer med en nybildad famlj då? Eller varannan vecka boende? Eller de som bor i familjer som inte innehåller nån av föräldrarna men kanske far/morföräldrar, eller fosterfamiljer?
Frågan på varannan vecka boendet fick jag av en kompis som för tillfället befinner sig i USA (Tack Anders!), de har inget sånt. Eftersom att en skillsmässa per definition där innebär samarbetssvårigheter, så anser man inte att föräldrarna ska kunna samarbeta om barnen på det sättet. Vilket är fullt logiskt för min del, men ställer andra frågor... som kanske inte har med uppsatsen att göra....
Finns det verkligen forskningsstöd för att barnen ska bo varannan vecka, som det har avrit här i sverige unde rätt många år? Problemen som framkommit i forskningen ang ensamstående familjer är bristen på tid och pengar, framförallt då tiden som kan spenderas med barnen. Detta leder till att barn i familjer med bara en förälder har högre risk för kriminellt beteende och psykiska problem. Så vad händer om ett barn slussas varannan vecka mellan TVÅ familjer med en förälder i varje? Barn behöver ju även stabilitet och rutiner för att känna sig trygga, så hur påverkar det att barnet har olika rutiner varannan vecka (eller inga alls)? Kan det vara så att det system vi byggt upp "för barnens skull" och "för barnens rätt till båda föräldrarna" kanske tom kan ha skapat MER otrygghet, psykisk ohälsa och ungdomskriminalitet???
Jag vet att det hr inte alls är pk att fundera över, men nån måste ju göra det. Det ska dessutom tilläggas att vid sista mötet på soc så fick jag veta att de inte längre rekomenderar varannan vecka boende på rutin. Kanske de haft samma funderingar som jag?
Var finns forskningen?????