Tröttsamt
jag är förkyld :( alltså, så där att det konstant rinner i näsan och jag är helt matt. Ingen feber dock, och jag har inte bestämt mig för om det är bra eller dåligt. Feber brukar ju kunna hjälpa kroppen att ta död på virusarna... men det är samtidigt skönt att slippa. Så nu tänker jag gnälla lite... bara för att jag varit så förbannat positiv ett tag... ibland tröttnar jag på allt positivt tänkande bara.
Fia är sjuk och kommer troligtvis att avlivas.... å Fia är bilen alltså. I söndags hade jag en "ta-hand-om-mig-själv-dag", tänkte sola, shoppa lite inför bröllopet å bara ta det lugnt när barnen var hos sin pappa. Så planen var att åka till Ica och lämna returpapper o dyl, för att sedan åka mot city. När jag ska svänga in på parkeringen vid Ica dog bilen. jag startade om och lyckades på otroligt höga varvtal ta mig till återvinningscontainrarna. Där dog den igen. Jag slängde skräpet och satte mig i bilen igen, försökte starta men den dog direkt igen. öppnade huven för att se så ingen bränsleslang var loss eller så... inte ett skit såg jag. Ringde min far och han sa ungefär samma, "kolla så inga slangar har lossnat, som du beskriver låter det som att det är fel i bränsletillförseln". Inte mycket mer att göra, så jag messade U och traskade hemåt. Eftersom det inte blev någon shopping passade jag på att packa upp några lådor och hittade våra skrivbord. När U kom hem tittade vi på bilen och konstaterade att vi inte kunde göra annat än bogsera den till verkstad. hade vi bogseringslina då? Nope, inte heller fanns den ögla som man ska fästa i fronten av bilen för att fästa linan i. Tydligen är det ett vanligt problem på Fiat... att öglan går sönder alltså. Nåja, bogseringslina fick vi låna av Us pappa, ifall vi kunde lösa öglan på något sätt. Inte mycket mer att göra än att försöka få ta i en ögla på skroten när de öppnade måndag morgon liksom. Kände mig ändå rätt lugn, typ "det ordnar sig"-lugn. Så ringer min ex-mans sambo och skriker åt mig för att de inte klarar av att skjutsa hem barnen i tid, för de har bara en bil. Det lustigaste av allt i just den situationen var att jag bara kände att det var ok att hon ringde. Jag är inte arg på henne, inte hennes skyldighet att se till att barnen kommer hem liksom. Dock satt barnen i hennes bil när hon ringde och hörde allt, så det var två ledsna flickor jag fick hem. men jag var fortfarande lugn... helskumt. Sen upplevde jag ett fenomen som jag tidigare bara snuddat vid... projektiv identifikation. När hon lagt på luren, precis som hennes sambo brukar göra, rakt i örat på mig, och det hade gått en liten stund kände jag abra en enorm ilska och frustration som inte kom från mig. Jag verkligen skakade i hela kroppen. I och med det lugn jag kände innan så var det rätt naturligt att börja fundera över vad som hände med mig, och självklart var det hennes ilska och frustration som hade "smittat av sig" på mig. Hon överförde helt enkelt sina känslor på mig. Skithäftigt verkligen! Det är sånt som man som terapeut kommer få jobba en del med senare. Nåja, efter att ha stått och andats djupt en liten stund så gick det över, inget konstigt med det liksom. När barnen kom hem en timme för sent var jag redan lugn och harmonisk igen.
Måndagen började med att jag åkte runt till några olika bilskroter för att hitta en bogseringsögla, efter jag lämnat barnen på dagis och i skolan då. Tydligen är det inte alla som har Fiatdelar. När jag väl hittade en så var det bara att ta sig hemåt och väcka U. Vi hjälptes åt att bogsera bilen till verkstaden och lämnade den där med beskedet att vi skulle få besked under dagen vad som var el och vad det skulle kosta att åtgärda. Sen började vi göra upp schema för hur vi skulle ta oss till och från jobb, skola, barnhämtning osv. Visst är det bra att han jobbar oregelbundet, men i en sån här situation blir det lätt besvärligt. Det blir många turer fram o tillbaka och hit o dit för att få allt att klaffa så alla kommer i tid dit de ska, men det löser vi. Fick dock inget besked från verkstaden under dagen, däremot en fet ångestattack som kom på kvällen, utvecklade sig i nästäppa och höll i sig till eftermiddagen dan därpå.
Tisdag morgon fick vi gå upp en stund tidigare än vanligt, eftersom U började jobba kl 7 och vi fick skjutsa in honom till jobbet. När vi hade lämnat av honom tog jag och töserna en McD-frukost innan skola och dagis. Där nånstans gick den enkla nästäppan till att bli rinnsnuva. Sen kom mattheten. Jag skulle ha pluggat med kompisarna i min grupp på eftermiddagen, men kampade i mammas soffa istället tills det var dags för upphämtningsrunda till skola, dagis och Us jobb. Lagom när vi kom hem så ringde... prästen (inte bilverkstan). Hon var ändå i närheten och undrade om vi kunde ses och gå igenom bröllopsgudstjänsten. Så nu har vi träffat vår vigselförrätare med... det tar sig :) Sov riktigt gott natten till idag, skjutsade barnen till skola och dagis, åkte hem och la mig en stund. U ringde verkstan och fick besked om att Fia kommer avlivas med största sannolikhet. kamremmen var trasig och med den behöver de tydligen byta topplockspackning mm samtidigt. Kontentan var att reparationen skulle gå på ungefär lika mycket som bilen kostade i inköp, men de ska dubbelkolla en gång till innan vi får slutligt besked. Så, nu står vi utan extrabil vilket gör situationen med skoskjutsar osv jäkligt besvärligt, men hanterbart. Det här tar otroligt mycket kraft, och i kombination med förkylningen så gör det att skolan får vila idag, och kanske imorn. Just nu sitter jag hos min mor och väntar på att klockan ska bli så mycket att jag kan åka och prova klänningen igen, hämta barnen, beställa blommor och sen åka hem och vila... tills det är dags att hämta U på jobbet. Behöver jag ens påpeka att jag är trött???
På den positivare sidan så börjar den klaffa ordentligt inför bröllopet, snart är allt klart och det känns sååååå bra :) Så, nu har jag gnällt klart och ska slänga mig på mammas soffa en stund tills det är dags att åka.
btw, vi har inget internet just nu, så jag kan bara kolla mail o dyl nån gång om dagen när jag får tag i en dator med uppkoppling... bara så ni vet ;)
Fia är sjuk och kommer troligtvis att avlivas.... å Fia är bilen alltså. I söndags hade jag en "ta-hand-om-mig-själv-dag", tänkte sola, shoppa lite inför bröllopet å bara ta det lugnt när barnen var hos sin pappa. Så planen var att åka till Ica och lämna returpapper o dyl, för att sedan åka mot city. När jag ska svänga in på parkeringen vid Ica dog bilen. jag startade om och lyckades på otroligt höga varvtal ta mig till återvinningscontainrarna. Där dog den igen. Jag slängde skräpet och satte mig i bilen igen, försökte starta men den dog direkt igen. öppnade huven för att se så ingen bränsleslang var loss eller så... inte ett skit såg jag. Ringde min far och han sa ungefär samma, "kolla så inga slangar har lossnat, som du beskriver låter det som att det är fel i bränsletillförseln". Inte mycket mer att göra, så jag messade U och traskade hemåt. Eftersom det inte blev någon shopping passade jag på att packa upp några lådor och hittade våra skrivbord. När U kom hem tittade vi på bilen och konstaterade att vi inte kunde göra annat än bogsera den till verkstad. hade vi bogseringslina då? Nope, inte heller fanns den ögla som man ska fästa i fronten av bilen för att fästa linan i. Tydligen är det ett vanligt problem på Fiat... att öglan går sönder alltså. Nåja, bogseringslina fick vi låna av Us pappa, ifall vi kunde lösa öglan på något sätt. Inte mycket mer att göra än att försöka få ta i en ögla på skroten när de öppnade måndag morgon liksom. Kände mig ändå rätt lugn, typ "det ordnar sig"-lugn. Så ringer min ex-mans sambo och skriker åt mig för att de inte klarar av att skjutsa hem barnen i tid, för de har bara en bil. Det lustigaste av allt i just den situationen var att jag bara kände att det var ok att hon ringde. Jag är inte arg på henne, inte hennes skyldighet att se till att barnen kommer hem liksom. Dock satt barnen i hennes bil när hon ringde och hörde allt, så det var två ledsna flickor jag fick hem. men jag var fortfarande lugn... helskumt. Sen upplevde jag ett fenomen som jag tidigare bara snuddat vid... projektiv identifikation. När hon lagt på luren, precis som hennes sambo brukar göra, rakt i örat på mig, och det hade gått en liten stund kände jag abra en enorm ilska och frustration som inte kom från mig. Jag verkligen skakade i hela kroppen. I och med det lugn jag kände innan så var det rätt naturligt att börja fundera över vad som hände med mig, och självklart var det hennes ilska och frustration som hade "smittat av sig" på mig. Hon överförde helt enkelt sina känslor på mig. Skithäftigt verkligen! Det är sånt som man som terapeut kommer få jobba en del med senare. Nåja, efter att ha stått och andats djupt en liten stund så gick det över, inget konstigt med det liksom. När barnen kom hem en timme för sent var jag redan lugn och harmonisk igen.
Måndagen började med att jag åkte runt till några olika bilskroter för att hitta en bogseringsögla, efter jag lämnat barnen på dagis och i skolan då. Tydligen är det inte alla som har Fiatdelar. När jag väl hittade en så var det bara att ta sig hemåt och väcka U. Vi hjälptes åt att bogsera bilen till verkstaden och lämnade den där med beskedet att vi skulle få besked under dagen vad som var el och vad det skulle kosta att åtgärda. Sen började vi göra upp schema för hur vi skulle ta oss till och från jobb, skola, barnhämtning osv. Visst är det bra att han jobbar oregelbundet, men i en sån här situation blir det lätt besvärligt. Det blir många turer fram o tillbaka och hit o dit för att få allt att klaffa så alla kommer i tid dit de ska, men det löser vi. Fick dock inget besked från verkstaden under dagen, däremot en fet ångestattack som kom på kvällen, utvecklade sig i nästäppa och höll i sig till eftermiddagen dan därpå.
Tisdag morgon fick vi gå upp en stund tidigare än vanligt, eftersom U började jobba kl 7 och vi fick skjutsa in honom till jobbet. När vi hade lämnat av honom tog jag och töserna en McD-frukost innan skola och dagis. Där nånstans gick den enkla nästäppan till att bli rinnsnuva. Sen kom mattheten. Jag skulle ha pluggat med kompisarna i min grupp på eftermiddagen, men kampade i mammas soffa istället tills det var dags för upphämtningsrunda till skola, dagis och Us jobb. Lagom när vi kom hem så ringde... prästen (inte bilverkstan). Hon var ändå i närheten och undrade om vi kunde ses och gå igenom bröllopsgudstjänsten. Så nu har vi träffat vår vigselförrätare med... det tar sig :) Sov riktigt gott natten till idag, skjutsade barnen till skola och dagis, åkte hem och la mig en stund. U ringde verkstan och fick besked om att Fia kommer avlivas med största sannolikhet. kamremmen var trasig och med den behöver de tydligen byta topplockspackning mm samtidigt. Kontentan var att reparationen skulle gå på ungefär lika mycket som bilen kostade i inköp, men de ska dubbelkolla en gång till innan vi får slutligt besked. Så, nu står vi utan extrabil vilket gör situationen med skoskjutsar osv jäkligt besvärligt, men hanterbart. Det här tar otroligt mycket kraft, och i kombination med förkylningen så gör det att skolan får vila idag, och kanske imorn. Just nu sitter jag hos min mor och väntar på att klockan ska bli så mycket att jag kan åka och prova klänningen igen, hämta barnen, beställa blommor och sen åka hem och vila... tills det är dags att hämta U på jobbet. Behöver jag ens påpeka att jag är trött???
På den positivare sidan så börjar den klaffa ordentligt inför bröllopet, snart är allt klart och det känns sååååå bra :) Så, nu har jag gnällt klart och ska slänga mig på mammas soffa en stund tills det är dags att åka.
btw, vi har inget internet just nu, så jag kan bara kolla mail o dyl nån gång om dagen när jag får tag i en dator med uppkoppling... bara så ni vet ;)
Kommentarer
Trackback
