Nytt "första" inlägg
Nu är det så här.... jag startar om mitt "nätliv", från en fräsch start.
Helt sakligt så ser mitt liv ut så här: Jag ringde soc för några veckor sen, förklarade att min yngsta dotter L är allergisk mot hund, häst och katt, men att hennes far tar med henne till stallet ändå. Kvinnan på soc sa då att eftersom han utsätter henne för fara så har jag skyldighet att anmäla och hålla litha därifrån. Jag frågade flera gånger om det verkligen var så att jag kunde hålla henne kvar hos mig, utan att det är olagligt. jajemän sa hon, så är det. Flera gånger. När kallelsen till soc kom så ringde jag direkt för att ändra tid, eftersom jag skulle på kursledarutbildning i föräldrakraft på den tiden. Vi ändrade tid och kvinnan jag pratade med frågade om det var ok för mig att ha barnen fram tills dess. Visst sa jag.
Så långt var ju allting bra, tills jag talade om för J att jag tänkte hålla barnen tills utredningen var klar. Då började han riva ner himlen över mig..... han pratade med soc och fick dem att säga att jag visst inte kan hålla barnen... jag pratade ytterligare en gång med soc (en man den här gången) han sa att "ha barnen nästa vecka med, så kan ni ju ses och komma överens under den veckan". Fine, tyckte jag. Sen säger J att han iaf ska hämta barnen.....
Jag har hållit båda barnen här tills idag, kontaktat advokat o sånt.... alla jag pratar med säger att han inte har nåt att komma med, men jag är ändå orolig. V ville åka till stallet med honom, så jag kontaktade honom och talade om att V ville med till stallet... han sa ok. Sen kom hon inte hem. j ringde och talade om att hon ville sova där... fine, det är väl ok för mig liksom. Jag frågade om han ville ha barnen i helgen, förutsatt att han ser till att lilltösen inte är i närheten av stallet då. Han vägrade att ens ta den diskussionen utan kallade mig oansvarig och sa att det var jag som utsatte barnen för fara... hur jag skulle göra det fick jag aldrig veta.
Så nu har jag en fyra-åring här som kommer bli jätteledsen när inte storasyster är här när hon vaknar. Och en sju-åring som är hos sin far och jag vet itne om jag kan komma åt henne så hon får träffa sin syster.
Om han anklagar mig för sånt som inte är sant, det bryr jag mig faktiskt inte om..... det måste finnas bevis och mig veterligen så har jag inte gjort något fel. Det är barnen jag är orolig för..... Jag vill bara att de ska må bra.
Helt sakligt så ser mitt liv ut så här: Jag ringde soc för några veckor sen, förklarade att min yngsta dotter L är allergisk mot hund, häst och katt, men att hennes far tar med henne till stallet ändå. Kvinnan på soc sa då att eftersom han utsätter henne för fara så har jag skyldighet att anmäla och hålla litha därifrån. Jag frågade flera gånger om det verkligen var så att jag kunde hålla henne kvar hos mig, utan att det är olagligt. jajemän sa hon, så är det. Flera gånger. När kallelsen till soc kom så ringde jag direkt för att ändra tid, eftersom jag skulle på kursledarutbildning i föräldrakraft på den tiden. Vi ändrade tid och kvinnan jag pratade med frågade om det var ok för mig att ha barnen fram tills dess. Visst sa jag.
Så långt var ju allting bra, tills jag talade om för J att jag tänkte hålla barnen tills utredningen var klar. Då började han riva ner himlen över mig..... han pratade med soc och fick dem att säga att jag visst inte kan hålla barnen... jag pratade ytterligare en gång med soc (en man den här gången) han sa att "ha barnen nästa vecka med, så kan ni ju ses och komma överens under den veckan". Fine, tyckte jag. Sen säger J att han iaf ska hämta barnen.....
Jag har hållit båda barnen här tills idag, kontaktat advokat o sånt.... alla jag pratar med säger att han inte har nåt att komma med, men jag är ändå orolig. V ville åka till stallet med honom, så jag kontaktade honom och talade om att V ville med till stallet... han sa ok. Sen kom hon inte hem. j ringde och talade om att hon ville sova där... fine, det är väl ok för mig liksom. Jag frågade om han ville ha barnen i helgen, förutsatt att han ser till att lilltösen inte är i närheten av stallet då. Han vägrade att ens ta den diskussionen utan kallade mig oansvarig och sa att det var jag som utsatte barnen för fara... hur jag skulle göra det fick jag aldrig veta.
Så nu har jag en fyra-åring här som kommer bli jätteledsen när inte storasyster är här när hon vaknar. Och en sju-åring som är hos sin far och jag vet itne om jag kan komma åt henne så hon får träffa sin syster.
Om han anklagar mig för sånt som inte är sant, det bryr jag mig faktiskt inte om..... det måste finnas bevis och mig veterligen så har jag inte gjort något fel. Det är barnen jag är orolig för..... Jag vill bara att de ska må bra.
Kommentarer
Trackback