Helg, kräftskiva och umgänge
I lördags var vi på kräftskiva och firade min farfar och fasters make som fyllt år. V skulle till sin pappa i lördags kväll, som de hade gjort upp. Vid 15-tiden ringer han henne och frågar om hon fortfarande vill dit och om jag kan skjutsa ut henne till en by några mil bort. Jag sa till V att det var en sån sak som hennes pappa och jag skulle diskutera, och gick ut för att ringa. När jag förklarade för honom att jag inte hade möjlighet att skjutsa henne skrek han åt mig och sa till mig att hålla käft, att han "hämtar väl henne sen" och la på luren i örat på mig. Jag blev helt paff, han frågade inte ens vart vi befann oss. Sen ringde han upp V och talade om att han skulle hämta henne vid 18. Vid 19-tiden hörde han av sig till henne och sa att han var på väg och hämtade henne en liten stund senare. Jag tycker inte han bör ta frågan om vem som ska skjutsa hit och dit med V, det borde han ta med mig. Hon ska inte behöva sitta emellan oss i en sån diskussion.
Kräftskivan fortlöppte ändå rätt trevligt med god mat och goda kräftor från både hjälmaren och vättern, och mycket trevligt sällskap. På kvällen drog vi (jag, U och L) upp på stan för att lyssna på konserten på torget och se fyrverkerierna. Otroligt mysigt, men fyrverkerierna var lite väl närgångna. De slog ber glöd lite här och var runtomkring oss och lilltösen fick lite på benet. Nåja, hon somnade ovaggad i bilen på vägen hem.
Kräftskivan fortlöppte ändå rätt trevligt med god mat och goda kräftor från både hjälmaren och vättern, och mycket trevligt sällskap. På kvällen drog vi (jag, U och L) upp på stan för att lyssna på konserten på torget och se fyrverkerierna. Otroligt mysigt, men fyrverkerierna var lite väl närgångna. De slog ber glöd lite här och var runtomkring oss och lilltösen fick lite på benet. Nåja, hon somnade ovaggad i bilen på vägen hem.
På söndagen hämtade han faktiskt L utan krångel, bara en timme för sent, vilket gjorde att jag blev sen till en väninna som jag hade avtalat tid med. Han skyllde på sin bil, men när man vet att resvägen är 20 minuter och sms:ar och säger att man kommer om 40, då har man endera bara blivit sen eller så har man otroligt bra koll på hur lång tid det tar att laga bilen.
Naturligtvis berättade båda barnen att L hade klappat hundarna under dagen när jag hämtade dem. Jag sa så lite som möjligt, men råkade häva ur mig att han kanske borde stänga in dem i ett annat rum när L är där. V påtalade då att de river hela rummet så det inte går att göra så, och att hennes pappa "försökt" hålla hundarna borta, men att L ropat på dem. Naturligtvis är det fortfarande hans skyldighet att hålla undan hundarna, även om L skulle ropa på dem.
Vad gäller Vs samtal med sin pappa om skolan så hade det ungefär varit att hon sa till sin pappa att hon ville gå i sklan här ute, och han hade sagt att han tyckte hon skulle gå hos honom. Hon hade då upprepat vad hon ville, men han hade som vanligt inte svarat henne. Hon var jättetrött och arg när hon kom hem på kvällen, och berättade för mig att hon egentligen inte alls ville till sin pappa, utan bara ville dit för att han skulle få träffa henne. Nånstans är det fel när pappans vilja är den som får styra, och inte det barnen mår bra av. V mår absolut inte bra just nu och jag kommer kontakta skolan för att hon ska få kuratorsamtal igen, utifrån hennes egna önskemål.
I övrigt hjälpte vi en väninna att flytta i söndags, hjälpte mamma att ta bort stygnen på katten efter operation, hjälpte till att rensa farfars gamla lägenhet och fikade med min pappa en stund. Hektiskt värre ;)
Idag blev inte mindre att göra idag. Prat med kyrkan, packning och röj i lägenheten och bankärenden, varvades med kyrkobesök, fika på stan, majsplockning och shopping på korvfabriken. Nu har barnen lekt sig trötta och jag vilat en stund, så nu ska här grillas majs och korv :D Så jäkla sköna ungar jag har!!
Kramen!!
I övrigt hjälpte vi en väninna att flytta i söndags, hjälpte mamma att ta bort stygnen på katten efter operation, hjälpte till att rensa farfars gamla lägenhet och fikade med min pappa en stund. Hektiskt värre ;)
Idag blev inte mindre att göra idag. Prat med kyrkan, packning och röj i lägenheten och bankärenden, varvades med kyrkobesök, fika på stan, majsplockning och shopping på korvfabriken. Nu har barnen lekt sig trötta och jag vilat en stund, så nu ska här grillas majs och korv :D Så jäkla sköna ungar jag har!!
Kramen!!
fler bakslag, men än går det framåt
Ja, så vad händer här? Vi har varit i Danmark hela familjen. Riktigt jäkla härligt och välbehövligt var det, det kommer en reseberättelse lite senare.
Här hemma är det dock inte lika muntert. Efter hovrättens beslut att vi ska ha gemensam vårdnad så har inte V velat träffa sin pappa, och han underlättar inte direkt. Han godkänner heller inte skolbytet, vilket gjort henne ännu mer ledsen och arg. Det är inte helt lätt att svara ett barn som frågar varför hennes pappa gör allt för att göra henne ledsen och varför han inte bryr sig om henne. Ytterligare bakslag var att hon inte får skolskjuts, för det har våra politiker bestämt. De anser nämligen att om man har gemensam vårdnad men inte har växelvis umgänge så har man VALT skola. Som att alla föräldrar har så bra kommunikation. Så, vi anses alltså ha valt att ha henne i en skola flera mil bort, därmed får hon ingen skolskjuts och jag får stå för hela ansvaret att få henne till och från skolan. Detta innebär även att hon måste vara på fritis, vilket hon inte hade behövt annars, och den kostnaden hamnar på mig. Egentligen har vi delat ansvar för barnen, men eftersom han vägrar ta det så måste jag göra det. Det är mitt föräldraansvar!!! Nåt han helt missade när han begärde gemensam vårdnad. Så nu måste V gå upp en halvtimme tidigare varje morgon, för att åka till en skola hon vantrivs i och sedan vara på fritis som gör henne trött och grinig, och sedan åka hem sent på eftermiddagen och få färre timmar hemma tillsammans med sin famillj. Allt detta pga att hennes pappa inte kan vara pappa med ansvar, utan tror att han enbart har rättigheter.
Jag är så less på det här!!!!!!!
I övrigt så börjar det arta sig med förberedelserna inför bröllopet, vilket borde vara roligare än det är just nu.
Här hemma är det dock inte lika muntert. Efter hovrättens beslut att vi ska ha gemensam vårdnad så har inte V velat träffa sin pappa, och han underlättar inte direkt. Han godkänner heller inte skolbytet, vilket gjort henne ännu mer ledsen och arg. Det är inte helt lätt att svara ett barn som frågar varför hennes pappa gör allt för att göra henne ledsen och varför han inte bryr sig om henne. Ytterligare bakslag var att hon inte får skolskjuts, för det har våra politiker bestämt. De anser nämligen att om man har gemensam vårdnad men inte har växelvis umgänge så har man VALT skola. Som att alla föräldrar har så bra kommunikation. Så, vi anses alltså ha valt att ha henne i en skola flera mil bort, därmed får hon ingen skolskjuts och jag får stå för hela ansvaret att få henne till och från skolan. Detta innebär även att hon måste vara på fritis, vilket hon inte hade behövt annars, och den kostnaden hamnar på mig. Egentligen har vi delat ansvar för barnen, men eftersom han vägrar ta det så måste jag göra det. Det är mitt föräldraansvar!!! Nåt han helt missade när han begärde gemensam vårdnad. Så nu måste V gå upp en halvtimme tidigare varje morgon, för att åka till en skola hon vantrivs i och sedan vara på fritis som gör henne trött och grinig, och sedan åka hem sent på eftermiddagen och få färre timmar hemma tillsammans med sin famillj. Allt detta pga att hennes pappa inte kan vara pappa med ansvar, utan tror att han enbart har rättigheter.
Jag är så less på det här!!!!!!!
I övrigt så börjar det arta sig med förberedelserna inför bröllopet, vilket borde vara roligare än det är just nu.
bakslag och framsteg
Jag har inte skrivit så mycket rent personligt på ett tag, för det har egentligen inte funnits så mycket att skriva. Vårat liv har varit enkelt, lugnt, harmoniskt... ja så nära perfekta det går att komma, med mindre moln på himlen men inget som inte varit hanterbart. Egentligen har inte så mycket förändrats, men harmonin och lugnet fick sig en törn när vi fick veta att barnens pappa överklagat till hovrätten, och igen igår när han fick igenom sitt överklagande vad gäller vårdnaden. Så nu har vi åter gemensam vårdnad, vilket innebär att Vs skolgång är upp till honom och han har klart och tydligt talat om för alla som velat lyssna att han inte godkänner skolbytet. Så V är arg, ledsen och sviken. Så pass att hon överhuvudtaget inte vill träffa honom. Vad gör man som mamma då? Jag kan ju inte trampa över hennes känslor och tvinga iväg henne, då är jag inte bättre än honom. Å andra sidan har han inte direkt visat entusiasm över att ha henne heller. Han hör fortfarande inte av sig under de veckorna hon är hos mig, frågar inte om hon vill komma dit, hör inte av sig för att göra upp när hon ska komma osv osv. Tur att V har U som en bra manlig förebild, annars vet jag inte hur jag skulle lösa den biten. Ibland tänker jag tillbaka på hur det var precis när vi hade flyttat isär, barnens pappa och jag. Jag kan tänka på hur jobbigt allt kändes och hur jag ibland kunde önska att barnen kunde bo mer hos honom, att jag skulle få lite lugn och ro, och tid för mig själv. Men ju längre från den tiden ajg kommer, ju bättre jag mår i mig själv, desto mer bryr jag mig om mina barn. I dagsläget finns det inget jag inte skulle göra för att de ska må bra. Så just nu är jag lite bekymrad för V. Hon behöver ju träffa sin pappa, iaf lite, men jag kan inte tvinga henne.
I övrigt går flytten framåt, med små steg, men ändå framåt. Jag börjar känna att jag har lite ordning här, och bättre blir det hela tiden. V har haft kompisar här flera dagar senaste veckan och det gör henne glad :) På söndag kväll åker vi till Danmark. Först blir det köpenhamn och sen legoland, ska bli riktigt skönt att komma iväg med hela familjen. Nu ska jag krama på U som precis kommit hem och sen sova lite.
Btw så har jag kommit igång med min sommarkurs "brottsplatsens arkeologi" och den är såååå spännande, men svår... visste ni förresten att inte alla flugor kan flyga? och att genom att bestämma vilket larvstadie en fluglarv gått igenom kan man se hur länge ett lik varit ett lik? Hur coolt som helst!
I övrigt går flytten framåt, med små steg, men ändå framåt. Jag börjar känna att jag har lite ordning här, och bättre blir det hela tiden. V har haft kompisar här flera dagar senaste veckan och det gör henne glad :) På söndag kväll åker vi till Danmark. Först blir det köpenhamn och sen legoland, ska bli riktigt skönt att komma iväg med hela familjen. Nu ska jag krama på U som precis kommit hem och sen sova lite.
Btw så har jag kommit igång med min sommarkurs "brottsplatsens arkeologi" och den är såååå spännande, men svår... visste ni förresten att inte alla flugor kan flyga? och att genom att bestämma vilket larvstadie en fluglarv gått igenom kan man se hur länge ett lik varit ett lik? Hur coolt som helst!