Funderingar i sommarnatten
Ja nu sitter jag här och funderar igen ;) Men ärligt, varför inte?
Snabbresumé av mitt liv är: jag har nu en egen jurist (kvinna, småbarnsmamma, skärpt och hennes egna barn har också allergibesvär), hon ser det hela som ett solklart fall så nu väntar jag bara på att hon ska få tag i Js advokat för att få hjulen att snurra. Primärt mål är att barnen ska bo hos mig, men att J ska kunna ha dem minst varannan helg (hur han nu ska lösa det med litha...). Jag sitter fortfarande och väntar på att poängen för rättspsykologin ska komma in, men i övrigt så har alla poäng jag tagit anlänt.... jag har dock fortfarande lite kvar på föräldrapsykologin, men den tar jag i den takt jag orkar.... ingen idé att stressa liksom. Jag har påbörjat juridiken och den verkar typ...aslätt... eller iaf jäkligt soft ;)
Så nu till mina funderingar. Jag sitter och tittar på filmen Juno och reagerade på att det där finns en abortklinik som heter "women now" (för de hjälper kvinnor nu). Lägg till det att jag anser att psykologisk forskning är för vinklad mot män, att kvinnor får dåligt stöd i samhället och att många ensamna kvinnor har svårt att klara det praktiska i vardagen (som att skruva upp hyllor, sätta ihop möbler, cyklar osv osv). Det är svårt att vara kvinna i vårt samhälle, och ännu svårare att vara ensamstående. Som outbildad kvinna finns det i princip enbart jobb inom vårdsektorn (kommun och landsting), vilka i princip alltid innebär obekväm arbetstid och skiftarbete. I Örebro finns det ETT nattis, och Örebro kommun har dessutom ingen skyldighet att lösa omsorg på obekväm arbetstid, man räknar helt enkelt med att det finns back-up i form av partner eller släkt.
Min fundering, och önskan, är att det vore suveränt om det fanns en plats dit kvinnor kunde vända sig för att få hjälp; psykologisk, juridisk, medicinsk, praktisk..... allt under samma tak. En plats där man faktiskt specialiserat sig på kvinnor och deras problem, och då menar jag verkliga problem inte några påhittade könsmaktsteoriproblem. En plats där man kan kombinera att sy den misshandlade kvinnans sår, ge henne samtalshjälp och dessutom juridiskt stöd genom anmälan, skillsmässa och vårdnadstvist. Varför finns det så dålig hjälp att få för de som behöver det mest??? Nu är jag smärtsamt medveten om att många män råkar illa ut och mr dåligt med, men där tror jag att det finns andra insatser som skulle hjälpa bättre.
Hmm... nej, det här är en fundering att lägga på hyllan.... nu ska jag titta färdigt på filmen innan det är dags att sova en stund.
Btw, Varja fick ny cykel idag... en 20 tummare... vit med rosa fjärilar... och hon fixar den galant! Jag är så stolt över min stora lilla tjej :D
Snabbresumé av mitt liv är: jag har nu en egen jurist (kvinna, småbarnsmamma, skärpt och hennes egna barn har också allergibesvär), hon ser det hela som ett solklart fall så nu väntar jag bara på att hon ska få tag i Js advokat för att få hjulen att snurra. Primärt mål är att barnen ska bo hos mig, men att J ska kunna ha dem minst varannan helg (hur han nu ska lösa det med litha...). Jag sitter fortfarande och väntar på att poängen för rättspsykologin ska komma in, men i övrigt så har alla poäng jag tagit anlänt.... jag har dock fortfarande lite kvar på föräldrapsykologin, men den tar jag i den takt jag orkar.... ingen idé att stressa liksom. Jag har påbörjat juridiken och den verkar typ...aslätt... eller iaf jäkligt soft ;)
Så nu till mina funderingar. Jag sitter och tittar på filmen Juno och reagerade på att det där finns en abortklinik som heter "women now" (för de hjälper kvinnor nu). Lägg till det att jag anser att psykologisk forskning är för vinklad mot män, att kvinnor får dåligt stöd i samhället och att många ensamna kvinnor har svårt att klara det praktiska i vardagen (som att skruva upp hyllor, sätta ihop möbler, cyklar osv osv). Det är svårt att vara kvinna i vårt samhälle, och ännu svårare att vara ensamstående. Som outbildad kvinna finns det i princip enbart jobb inom vårdsektorn (kommun och landsting), vilka i princip alltid innebär obekväm arbetstid och skiftarbete. I Örebro finns det ETT nattis, och Örebro kommun har dessutom ingen skyldighet att lösa omsorg på obekväm arbetstid, man räknar helt enkelt med att det finns back-up i form av partner eller släkt.
Min fundering, och önskan, är att det vore suveränt om det fanns en plats dit kvinnor kunde vända sig för att få hjälp; psykologisk, juridisk, medicinsk, praktisk..... allt under samma tak. En plats där man faktiskt specialiserat sig på kvinnor och deras problem, och då menar jag verkliga problem inte några påhittade könsmaktsteoriproblem. En plats där man kan kombinera att sy den misshandlade kvinnans sår, ge henne samtalshjälp och dessutom juridiskt stöd genom anmälan, skillsmässa och vårdnadstvist. Varför finns det så dålig hjälp att få för de som behöver det mest??? Nu är jag smärtsamt medveten om att många män råkar illa ut och mr dåligt med, men där tror jag att det finns andra insatser som skulle hjälpa bättre.
Hmm... nej, det här är en fundering att lägga på hyllan.... nu ska jag titta färdigt på filmen innan det är dags att sova en stund.
Btw, Varja fick ny cykel idag... en 20 tummare... vit med rosa fjärilar... och hon fixar den galant! Jag är så stolt över min stora lilla tjej :D
Mitt liv är en såpa... å en dålig sån
Ny vecka, nya bekymmer... eller vad säger man?
Förra veckan var det rätt mycket stiltje... fram till helgen då. L fyllde år och jag lovar att halva sverige var här och grattade henne, alla utom hennes far. Han kostade på sig ett telefonsamtal. Det första på över en månad. Men han kunde itne komma hit, trots att han bor bara några hundra meter härifrån. Litha hade det hur bra som helst iaf, hon fick fira födelsedag i två dagar :D Mycket fika blev det, och helsköna dagar.
Sen kom måndagen, v kom hem och det var huuuuur skönt som helst att få hem henne. Däremot blev jag lite lagomt upprörd över nåt hon berättade. Deras far har skaffat hund. Eller, det är itne hans utan sambons hund. En dalmatiner som heter Dino. Jättekul för honom och V, men det innebär ju faktiskt att lihta inte KAN vara hos honom... hon är ju allergisk!!! Har han tänkt alls? Eller handlar hela den här historien om nånting annat än jag trott?
Sen har V gått tillbaka till att få sina utbrott igen, de som vi arbetade bort förra sommaren. Det finns så mycket sorg och ilska i den lilla tösen att det gör ont att se. Jag vet snart inte hur jag ska kunna hjälpa henne om det fortsätter så här.... nånting händer när hon är hos sin pappa som gör att hon är arg på mig och lillasyster när hon kommer hem. *suck*
Nåja, v och jag var på bio igår, bara hon och jag. Det behövdes tid oss emellan och jag tror det skulle behövas ännu mer, men jag vet itne var jag ska hitta den tiden.
Idag var R och hälsade på, och vi var på lek och bus med barnen. Det var jätteroligt.... tills L fick scårt att andas. Hon rosslade en del men efter en stund verkade det bättre. Sen när vi satt i bilen så hade hon svårt att prata för att hon hade tungt att andas, så det blev en resa till akuten. Hon blev bättre redan innan läkaren hann komma, men läkaren sa att det var bra att vi åkte in och kommer det tillbaka så ska vi in igen. Risken är stor att min lilla tös håller på o utvecklar astma :(
Å nu skulle jag egentligen skriva färdigt den sista hemtentan för terminen, men det får vänta.... finns ingen ork eller motivation till det. Å förresten.... de poängen är det ingen panik med, alla viktiga kurser är avklarade :D
Förra veckan var det rätt mycket stiltje... fram till helgen då. L fyllde år och jag lovar att halva sverige var här och grattade henne, alla utom hennes far. Han kostade på sig ett telefonsamtal. Det första på över en månad. Men han kunde itne komma hit, trots att han bor bara några hundra meter härifrån. Litha hade det hur bra som helst iaf, hon fick fira födelsedag i två dagar :D Mycket fika blev det, och helsköna dagar.
Sen kom måndagen, v kom hem och det var huuuuur skönt som helst att få hem henne. Däremot blev jag lite lagomt upprörd över nåt hon berättade. Deras far har skaffat hund. Eller, det är itne hans utan sambons hund. En dalmatiner som heter Dino. Jättekul för honom och V, men det innebär ju faktiskt att lihta inte KAN vara hos honom... hon är ju allergisk!!! Har han tänkt alls? Eller handlar hela den här historien om nånting annat än jag trott?
Sen har V gått tillbaka till att få sina utbrott igen, de som vi arbetade bort förra sommaren. Det finns så mycket sorg och ilska i den lilla tösen att det gör ont att se. Jag vet snart inte hur jag ska kunna hjälpa henne om det fortsätter så här.... nånting händer när hon är hos sin pappa som gör att hon är arg på mig och lillasyster när hon kommer hem. *suck*
Nåja, v och jag var på bio igår, bara hon och jag. Det behövdes tid oss emellan och jag tror det skulle behövas ännu mer, men jag vet itne var jag ska hitta den tiden.
Idag var R och hälsade på, och vi var på lek och bus med barnen. Det var jätteroligt.... tills L fick scårt att andas. Hon rosslade en del men efter en stund verkade det bättre. Sen när vi satt i bilen så hade hon svårt att prata för att hon hade tungt att andas, så det blev en resa till akuten. Hon blev bättre redan innan läkaren hann komma, men läkaren sa att det var bra att vi åkte in och kommer det tillbaka så ska vi in igen. Risken är stor att min lilla tös håller på o utvecklar astma :(
Å nu skulle jag egentligen skriva färdigt den sista hemtentan för terminen, men det får vänta.... finns ingen ork eller motivation till det. Å förresten.... de poängen är det ingen panik med, alla viktiga kurser är avklarade :D
